- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
139

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Hushållningen under internationell påverkan (1600—1720) - Godsavsöndringarna och reduktionen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kommit ifrån. Därför rådde det ganska stor enighet om att herrgårdarna kunde få bevaras som sådana. Hur det gick i verkligheten kan icke i denna stund sägas för mer än ett par landskap, Uppland och Södermanland, men för dem visade det sig att större delen av herrgårdarna levde vidare i adelns händer och att alltså avsöndringarna på den punkten hade medfört en definitiv förändring — en förändring som ej gick tillbaka genom reduktionen. Eftersom det förhöll sig tvärtom med ströhemmanen, blev resultatet av hela den dubbla utvecklingen, först avsöndringarna och sedan reduktionen, att den svenska adeln blev mer och icke mindre av en godsägaradel än den före godsavsöndringarna hade varit, däremot å andra sidan mindre av en räntetagaradel än tidigare. I fråga om verkningarna på adeln som helhet är det icke något tvivel om att den fick lämna ifrån sig största delen av vad den hade fått, i hemmantal räknat. Men däremot är det ett stort misstag när det i växlande tonarter har talats om de fruktansvärda lidanden som ledande adelsmän blevo underkastade. Den största olägenheten bestod i den allmänna osäkerhet i äganderättsförhållanden som följde av att det kunde ta årtionden innan det blev klart huruvida gårdar tillhörde adeln eller kronan; och utan tvivel förekom det också svåra lidanden i särskilda fall, fastän ej på långt när så ofta som det har framställts. I själva verket fanns det ej mer än en stormanssläkt som verkligen blev fullständigt berövad sin jordbesittning, och det var den som under den närmast föregående tiden kanske hade spelat den största rollen av alla, nämligen De la Gardie. Det föreföll nästan som om Karl XI ansåg sig ha ett positivt intresse i att ruinera Magnus Gabriel De la Gardie, på sin tid Sveriges mest lysande ädling, med inkomster som många tyska småfurstar kunde avundas honom och till på köpet gift med konungens faster. Hans kamrer dog av svält, han själv blev sittande på en gård som hade tilldömts kronan, som han själv uttryckte sig, ”under herr Wredens (Fabian Wredes) malitieuse pouvoir”; hans hustru, pfalzgrevinnan Marie Euphrosyne, fick behålla en annan gård enbart för sin livstid — annars gick alltsammans ifrån dem. Utrotningen sträckte sig också till bröderna, och de måste gemensamt beediga sin fattigdom i bouppteckningen efter fadern. I fråga om övriga högadliga släkter förhöll det sig helt annorlunda, trots allt vad som sades om deras lidanden. Gustaf Otto Stenbock, efter vartannat riksamiral och riksmarsk, påstods ha sagt, när det gjordes utmätning efter honom och utmätningsmännen ville ta bort knapparna ur hans rock, att nu hade han ingenting mer utan hans hustru fick försörja honom. Hela historien är uppdiktad, i verkligheten hade G. O. Stenbock efter reduktionen kvar ej mindre än sex

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free