Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Hushållningen under internationell påverkan (1600—1720) - Godsavsöndringarna och reduktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hustru, senare änka Christina von Törne, förmodligen Sveriges rikaste
dam, med ett otal gårdar i olika landsdelar, av vilka en mängd
förvandlades till fideikommiss. Ett egendomligt utslag av vad Linné
förmodligen skulle ha kallat nemesis divina, om han hade känt till
det, var att Fabian Wredes förvärv blevo utgångspunkten för
återställelsen av den hårdast träffade släktens förmögenhet. Magnus
Julius De la Gardie, riksråd, president och överstemarskalk i början
av Frihetstiden, gifte sig nämligen med Fabian Wredes fjortonåriga
dotterdotter och fick med henne icke mindre än 18 från hennes
morfar ärvda säterier, så att han på nytt blev en av landets rikaste män.
Det är ej svårt att förklara de rikedomar som samlades hos
reduktionsherrarna. Delvis berodde det på deras inflytande hos den
enväldige konungen, delvis på korruption, för vilket både Wrede och Piper
voro beryktade, delvis åter helt enkelt på kännedom om spelet bakom
kulisserna, som satte dem i tillfälle att bättre än andra draga fördel
av situationen.
Därtill kom emellertid också den möjlighet att göra stora vinster
som följde av disposition över reda pengar; och i detta fall fanns
det många andra än reduktionsherrarna som hade tillfälle till stora
förvärv, icke minst — efter vad det förefaller — rika adelsmän i
Skåne. Penningtillgången kom särskilt väl till pass vid inlösen av
gäldbundna egendomar som gingo på bankoauktion, men satte
naturligtvis också i andra fall innehavarna i stånd att draga fördel av
ståndsbröders trångmål. Bitterheten på den andra sidan var helt
naturligt stark. En av de hårdast träffade sade t.ex. på riddarhuset
1689 bl.a.: ”Vår egendom går ifrån oss för en handpenning; det som
är värt 70 000 riksdaler säljes för 7 000.” Ett belysande exempel
härpå i ännu större skala utgjorde Roslags-Näsby, ett ”förnämligt”
säteri, med ”väl och ansenligt inrättade” såväl corps de logi som
ladugårdar; det köptes nämligen av J. G. Stenbock för — 1 368 daler
silvermynt.
Den viktigaste slutsatsen ur vad som nu har visats är att den
svenska adeln var så långt som gärna möjligt från att genom
reduktionen mista alla sina rikedomar. Trots att brukshanteringens och
handelns utveckling skapade vissa rikedomar i ofrälse händer, kan
det ej vara minsta tvivel om att de stora förmögenheterna i Sverige
långt fram i tiden voro och förblevo samlade hos adeln.
När man därefter övergår till att undersöka reduktionens
ekonomiska och sociala verkningar, så blir det nödvändigt att skilja på
olika kategorier.
Reduktionens enda syfte i sin ledares hand var statsfinansiellt; det
var för att återförvärva kronans inkomster som den väldiga apparaten
sattes i gång, och resultatet nåddes också. Kronan återfick det allra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
