Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Hushållningen under internationell påverkan (1600—1720) - Godsavsöndringarna och reduktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mesta av vad den hade avhänt sig, men väl att märka i en form som
hade vittgående konsekvenser. Förändringen innebar nämligen en
våldsam regress. Den övergång från natura- till penninghushållning
på statsfinansernas område som Gustaf II Adolf och hans kansler
medvetet hade eftersträvat upphävdes nu och avlöstes av en
planmässig och strängt genomförd ordning på rakt motsatt grundval. På
nytt inflöto kronans inkomster i spannmål, kött, fläsk, järn och
dussintals andra varor. Följden blev att naturahushållningen bevarade sin
livskraft inom Sveriges finanser längre än i något annat land med
eljest likartad utveckling; man kan säga att den icke helt och hållet
upphörde förrän med innevarande århundrades början.
Mest välbekant av denna nya eller återupplivade gamla ordning
är det militära indelningsverket och den anknytning därtill som
hette den ständiga roteringen. Indelningsverket betydde att kronans
räntor ”indelades”, dvs. direkt användes för särskilda statsändamål,
bildade en ”fond”, såsom förhållandet hade varit före 1600-talet.
Det var framför allt kavalleriet eller rusthållet som grundades därpå.
Vid dess sida stod infanteriets organisation, den ständiga roteringen,
genom vilken soldaterna fingo torp från de i ”rotar” sammanslutna
bönderna. Krigsmakten sattes därigenom i stor utsträckning på
fredsfot, soldaterna blevo jordbrukare betydligt mer än krigsmän. Men
indelningsverket gjorde icke på något sätt halt inför statens civila
uppgifter. Också de civila befattningshavarna fingo sina inkomster
genom indelta statsinkomster, dvs. genom att direkt uppbära
skatterna ifrån bönderna. Det gör t.ex. ett egendomligt intryck på
nutidens människor att finna en man som Esaias Tegnér beklaga sig
över de låga spannmålspriserna; men det berodde på att hans
professorslön utgick i spannmål. Vid sidan av detta slags indelningsverk
förekommo också boställena, sålunda något större egendomar, som
anvisades till underhåll åt krigsmaktens befäl och en mängd civila
befattningsinnehavare.
Alltsammans var utan all fråga medeltida till sin typ; men
onekligen skapade det samtidigt en reda och säkerhet för funktionärerna
som de i långliga tider hade måst undvara. Ur allmän synpunkt är
det viktiga att de nästan alla bundos vid jorden så som aldrig förr.
De fingo därigenom en i trängsta mening produktiv uppgift men
miste också mycket av sin användbarhet för föränderliga
statsuppgifter; och det är icke för mycket sagt att den slagkraft som Sverige
politiskt hade haft genom sin räntetagande adel och sin
penningavlönade armé nu till stor del gick förlorad. Indelningsverket var
icke lätt att förena med Sveriges stormaktsställning, och man kan
på sätt och vis säga att Karl XI:s reduktion, med vad den drog med
sig, förutsatte stormaktspolitikens slut. Det är visserligen sant att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
