Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Hushållningen under internationell påverkan (1600—1720) - Godsavsöndringarna och reduktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Karl XII också efter den tiden förde stormaktspolitik, men de oerhörda
statsfinansiella svårigheter varmed han eller rättare sagt det
hemmavarande rådet hade att kämpa, redan tre år efter att Sveriges störste
rikshushållare hade lagt igen sina ögon, måste till en del tillskrivas
den statliga naturahushållningen. Det är också karakteristiskt att
medan de föregående krigen hade kunnat bestridas med en
vidsträckt, inhemsk och utländsk kredit, så förekom den utländska
krediten under det stora nordiska krigets tjuguårsperiod endast i de
mest anspråkslösa former; det fanns ingenting som svenska kronan
kunde lämna som säkerhet åt långivare, sedan all dess egendom hade
bundits genom reduktionen och indelningsverket.
Också för de svenska bönderna medförde givetvis reduktionen
mycket stora förändringar. De förutvarande kronobönderna, som
genom donationer till adeln hade övergått till frälsebönder, återfingo
sin ställning som kronobönder; och de skattebönder, vilkas skatt eller
ränta likaledes hade donerats till adeln — de betecknades av den
anledningen med uttrycket skattefrälsebönder — blevo på nytt rena
skattebönder. Det är uppenbart att särskilt de senares sociala
ställning därigenom i hög grad förbättrades; några ”herrar och
husbönder” kunde skattebönderna nu ej längre påstås ha, och
kronobönderna kommo direkt under kronan; ”medelbara undersåtar”
kunde ingen därefter kalla dem.
I vad mån böndernas ekonomiska ställning förbättrades genom
reduktionen är långt mer tvivelaktigt, fastän denna stora fråga ännu
nästan icke alls är undersökt. Det förefaller dock som om
frälsebönderna genomgående skulle ha behandlats fullt lika bra som
kronobönderna och alltså ingen förbättring skulle ha ägt rum genom
återgången på denna punkt. Däremot skulle man — visserligen ännu
nästan utan faktiska hållpunkter — vilja antaga att det förhöll sig
annorlunda med skattefrälsebönderna, för vilkas välfärd adeln kan
antagas ha haft mindre intresse än för sina egna frälsebönder; de
skulle då ha farit mindre väl och skulle därför också ekonomiskt ha
vunnit på att återgå till sin ställning som rena skattebönder; men
därom vet man som sagt ännu knappast någonting. Till
begränsningen i böndernas omedelbara fördel av läget bidrog emellertid att
de kommo i ett visst beroende av indelningshavarna, de militära och
civila befattningshavare till vilka de hade att utgöra sina
naturaskatter och avgifter. Systemet vållade en hel del friktion, trots att
ingen kunde komma på den idén att uppfatta indelningshavarna som
böndernas herrar och husbönder. Slutligen och ojämförligt viktigast
utgjorde den ställning som reduktionen beredde Sveriges bönder en
nödvändig förutsättning för deras blivande icke blott frihet utan
maktställning, och redan det följande århundradet skulle sätta dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
