Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden / 144 Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Hushållningen under internationell påverkan (1600—1720) - Godsavsöndringarna och reduktionen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i tillfälle att skörda frukterna av den väldiga förändring som
reduktionen hade medfört.

Det var icke blott adeln som i helt annan grad än tidigare blev
bunden vid sin ställning som brukande jordägare. Också det stora
flertalet av övriga ”ståndspersoner”, ofrälse, civila och militära
statsfunktionärer, fick en stark anknytning till jorden, direkt genom sina
boställen, indirekt också i någon mån genom sitt beroende av
böndernas naturaprestationer.

Den fördelning av den svenska jorden efter vad som kallas dess
skattenatur fick följande utseende, varvid de förut meddelade
siffrorna för läget vid äldre tidpunkter upprepas; och därvid gäller det
liksom förut hemmanens fördelning i egentliga Sverige:

	Krono	Kyrko	Frälse	Skatte	Summa
Vid Medeltidens slut	5.6	21.3	20.7	52.4	100.0
Vid Gustaf Vasas död	28.5	—	21.4	50.1	100.0
Vid sekelskiftet 1700	35.6	—	32.9	31.5	100.0

Som man finner härav, var den svenska jorden efter reduktionen
tämligen jämnt fördelad mellan kronan, adeln och bönderna, fastän
i avtagande grad för de tre gruppernas andelar. En så stor andel som
bönderna hade haft på 1500-talet återvunno de följaktligen icke.
Avsöndringarna efter Gustaf Vasas död och fram till Stormaktstiden
gingo förmodligen genom reduktionen i det stora hela till kronan;
men visserligen skulle 1700-talet komma att radikalt ändra detta
förhållande. Kronan stod återigen bättre än den någonsin hade gjort,
i varje fall sedan Medeltiden; och adeln stod trots allt också bättre
än den hade gjort ännu vid Gustaf Vasas död. Vad man alls icke får
fram genom detta är emellertid den våldsamma förskjutning som
godsavsöndringarna under medeltiden hade inneburit till adelns
favör och som sedan på nytt upphävdes; luckan beror på att likartade
siffror därvid icke ha kunnat räknas fram. Av brist på sådana
meddelas här emellertid det absoluta hemmantalet i adelns händer enbart
vid fyra olika tidpunkter, varvid det ansetts lämpligt att också
medtaga Finland. Detta föranleder emellertid en i och för sig
ovälkommen komplikation, nämligen att indraga frågan om den s.k.
förmedlingen, som innebar att hemmantalet nedskrevs för att minska skatten,
något som särskilt skedde på Karl XI:s tid för att få en i alla väder
hållbar grundval för indelningsverket. Den enda fullt användbara
hållpunkten är det oförmedlade hemmantalet, som sålunda uttrycker
beloppen i oförändrade enheter, men som saknas för Finlands del
efter reduktionen. Med dessa reservationer får tabellen för adelns
innehav följande utseende:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>