Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Allmän prägel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
148 Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815)
för makt. Samtidigt och i överensstämmelse därmed blev andan en
annan. I en grad som är påfallande t.o.m. efter moderna begrepp
inriktades allas ögon på det ”nyttiga”, på materiellt förbättrade
resultat, med verkningar för hela befolkningen, icke blott för staten.
Fastän detta skapade en oförneklig prägel av trångsinthet och
kälk-borgerlighet, så gick det likväl tillsammans med verklig entusiasm
för konster och vetenskaper, andliga landvinningar på stora fält; en
ovanligt enhetlig exponent på denna nya, av skenbart motsatta
element sammansatta anda utgjorde Svenska vetenskapsakademien,
inrättad år 1739.
Särskilt under Frihetstiden uppkom också ett intresse för
samhällsfrågorna som inom de bildade klasserna nästan kunde kallas hektiskt
och som närmare skall belysas i slutet av kapitlet, i samband med
behandlingen av den ekonomiska litteraturen. Var och en — dvs.
var och en som kunde föra en penna — kände sig kallad att dra
sitt strå till stacken, medveten om att statsskicket gav dem alla del
i ansvaret för samhället. Fastän något motsvarande ej kunde
förekomma under periodens senare hälft, då statsförfattningen alldeles
hade ändrats, är det ej svårt att upptäcka en bevarad, visserligen
latent tendens i samma riktning, ty det behövdes endast att
maktägarna något släppte på tyglarna för att den gamla ivem skulle brista
ut i nya livsyttringar.
Samtidigt bars verksamheten upp av nya befolkningselement. I
slutet av förra kapitlet antyddes den nya ställningen för städernas
ledande borgerskap — för vilket namnet ”Skeppsbroadeln” är mycket
välfunnet — och för brukspatronerna. De utgjorde tillsammans en ny,
delvis adlig men till större delen oadlig överklass och visade sig icke
blott i stånd att förvärva en stark ekonomisk ställning och ägna sig
åt ett levnadssätt som bar helt annan förfining än föregående tiders,
utan visade också i mångt och mycket förmåga att intaga en ledande
ställning i landets kulturutveckling. Detsamma kan visserligen icke
sägas om den andra stora förändring som visade sig, nämligen
böndernas nya och tilltagande betydelse; men i socialt hänseende innebar
detta likväl den största förändringen av alla. De ofrälse
ståndspersonerna stodo i stor utsträckning utanför de gamla stånden, och
böndernas ställning inom ståndssamhället var mycket lägre än de nu i
tilltagande grad ansågo sig kunna göra anspråk på. Därtill kom, som
nästan ännu viktigare, att de nya sociala bildningarna gingo på tvären
mot ståndsgränserna. En mängd brukspatroner var adelsmän, men
de förenades i gemensamma intressen både med alldeles
orepresenterade ofrälse brukspatroner och med sådana kombinerade köpmän
och brukspatroner som tillhörde borgarståndet. Den nya perioden
blev därigenom också så till vida det moderna Sveriges grundläggning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
