Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Befolkningsutveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Befolkningsutveckling 151
len gäller, förhåller det sig till största delen men icke alldeles
undantagslöst på samma sätt, i det att icke blott perioden 1806—10 utan
också perioden 1771—75 visade ren folkminskning, i det sistnämnda
fallet t.o.m. utan krig. Men för alla längre perioder var kontrasten
tydligen ofantlig, och fastän det är svårt att veta något om
motsvarande förhållanden utomlands, torde man kunna antaga att den
svenska utvecklingen under 1700-talet väl kunde hålla jämna steg
med flertalet länders, fastän å andra sidan ett land som England,
där den moderna industrien bröt igenom, uppenbarligen hade en
långt starkare folkökning.
Om man går till ett närmare studium av vad denna utveckling
innebar, så framträder mycket starkt 1700-talets mellanställning
mellan ancien och nouveau régime, vilket på nytt är ett uttryck för att
det moderna Sverige då grundlädes.
Vad som i första rummet faller i ögonen är skillnaden mellan
nativitetens och mortalitetens utveckling. Nativiteten företedde
jämförelsevis svaga rubbningar; folkets vanor i fråga om fruktsamhet
höllo sig i stort sett stabila, och detta icke blott på lång sikt utan
också mellan de olika åren; det behövdes starka rubbningar i det
ekonomiska livet för att utöva väsentligt inflytande på födelsetalen.
Fruktsamheten utgjorde med andra ord den mest konstanta faktorn
hos alla befolkningar i äldre tid, visserligen ej lika hög i alla
länder eller ens i alla landsdelar inom samma land men
proportionsvis mer opåverkad av andra förändringar än i nutiden. I stället
företedde dödligheten våldsamma kastningar mellan de särskilda
åren, kastningar som omedelbart återspeglade näringstillgångens
växlingar. Följden var att födelseöverskott och folkökning i det
väsentliga återspeglade dödlighetens växlingar, fastän vanligen med någon
liten skärpning, på grund av att födelsetalen icke voro alldeles
opåverkade. Med undantag av själva födelsetalen voro alla kurvor
ytterligt oroliga, jämförda med moderna förhållanden, så som redan
en hastig blick på befolkningsdiagrammet visar. Denna prägel på
befolkningsrörelsen — som tämligen säkert var ännu tydligare i
föregående tider — och närmare bestämt fruktsamhetens relativa
oföränderlighet medför, i förbigående sagt, en stor fördel ur
forskningens synpunkt; ty när man känner antalet födda under ett icke
alltför litet antal år i följd, så är det möjligt att därifrån på grund
av sin kännedom om nativitetens ställning draga sådana slutsatser
om totalfolkmängden som kunna anses säkra inom jämförelsevis
trånga gränser. På samma sätt som dödstalet men ännu mer
likformigt än detta höll sig födelsetalet långt över sin nuvarande nivå.
Till det utmärkande för tiden i demografiskt hänseende var också
att det icke förelåg någon utvecklingstendens — någon ”trend” —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
