Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Land och stad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815)
holm mer regelbundet kom ned till sådana siffror. I allmänhet låg
dödligheten där vid något sådant som 44 å 49 °/oo, 4 V2 å 5 %, om
året, och det förekom hela årtionden då den var så hög som 60 °/oo;
under hela trettioårsperioden 1731—60 kom dödligheten aldrig någon
femårsperiod under 50 °/oo- Detta var ingalunda uttryck för någon
mycket hög dödlighet i Sverige som helhet, såsom ju för övrigt redan
tidigare har framgått, utan Stockholms dödlighet höll sig i allmänhet
obetydligt under den dubbla rikssiffran, vilket tillstånd får sin rätta
belysning när man tillägger att den numera rent av är något lägre
än rikssiffran. Trots att också nativiteten i Stockholm var mycket hög
och högre än rikssiffran, blev följden därav att det så gott som
undantagslöst förelåg överskott av döda, så att staden över huvud taget icke
kunde bevara sin folkmängd utan ett ständigt inflyttningsöverskott.
Också härvid var kontrasten mot rikets allmänna utveckling mycket
stor, ty som tabellen på s. 153 liksom det stora befolkningsdiagrammet
visar, utgjorde ju dödlighetsöverskott dar sällsynta undantag, medan
tvärtom födelseöverskotten vanligen voro betydliga.
Det saknas icke heller beskrivningar av de socialhygieniska
förhållandena i Stockholm som peka på ett nästan fruktansvärt tillstånd,
med stora träsk inuti staden, en stor ”med as uppfylld reservoar”,
igenfyllning av smuts och gödsel i Klara sjö, översvämningar inom
staden och upplag för exkrementer litet varstans inne i staden.
Därtill kommer att manufakturbefolkningen, som särskilt förekom på
Södermalm, säkerligen utgjorde ett mycket dåligt element, samtidigi
med att den var utsatt för kanske de sämsta förhållandena av alla
Men man kan emellertid också finna en mer allmängiltig förklaring
som på nytt belyser tidens ställning mellan ancien och nouveat
régime. Farsoterna och den allmänna sjukligheten hade visserliger
sin näring överallt, men på landet motverkades de i hög grad av der
glesa bebyggelsen, samtidigt med att förläggningen av befolkningen:
arbete till fria luften naturligtvis var en viktig hälsofaktor.
Stockholm, och i stort sett Stockholm enbart, representerade däremot er
ovanligt olycklig förening av det gamla och det nya. Huvudstader
var i rätt hög grad industrialiserad, tätt byggd och med nästan alk
sina näringar pågående inomhus; men den hade icke fått ens de
minsta av den stora hygieniska uppryckning som sedan har gjor
platsen till en av de hälsosammaste som över huvud taget förekomma
Det socialhygieniska resultatet blev därför förmodligen något av de
sämsta, kanske det alla sämsta, som Sverige under 1700-talet had<
att uppvisa.
Den sociala fördelningen av folkmängden i städerna är känd föi
Stockholms vidkommande ävensom för ett fåtal andra städer. I Stock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
