- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
169

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Jordbruk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jordbruk 169 jämte tillskottet för direkt människoföda kanske ej heller var betydelselöst. Ännu viktigare och ur livsmedelssynpunkt mer omvälvande var emellertid det helt och hållet nya växtslag som hette potatis. Potatisen hade visserligen varit känd i Sverige sedan 1600-talets mitt men då endast som en kuriositet, planterad i de botaniska trädgårdarna, fastän riksrådet Schering Rosenhane omtalade den i sin 1662 skrivna Oeconomiæ-Book. Växten infördes till Sverige i större skala först av Jonas Alströmer, som gjorde lika energiskt reklam för denna vara som för sina manufakturer, men visserligen med långt sämre resultat i fråga om att vinna gehör; ett tidigt namn på potatisen, nolor, anses härstamma från hans gård Nolhaga. Alströmers propaganda bar frukt här och där i landet, men nästan uteslutande hos ståndspersoner; redan 1728 gjorde t.ex. en kyrkoherde i Dalarna försök därmed. Hos bönderna var marken emellertid särdeles hård-arbetad. Ännu i mitten på 1750-talet voro landshövdingarnas berättelser om resultaten av propagandan mycket litet optimistiska, trots att man sände ut plantor och även på annat sätt försökte stimulera lantbefolkningen att anamma det nya växtslaget. I motsats till vad man länge trodde tycks ej heller det omedelbart därefter öppnade pommerska kriget ha satt något spår i fråga om potatisodling; soldaterna voro ej inkvarterade i potatisdistrikt, och potatis ingick icke i deras utspisning. Sannolikt var det först 1771/72 års missväxt som gav den verkliga impulsen till den nya odlingen, fastän dåliga skördar redan tidigare tyckas ha förmått allmogen till odling av potatis, som då tydligen betraktades såsom ett slags nödbröd; exempelvis 1764 meddelades från Skaraborgs län, med karakteristisk formulering, att bönderna ”i brist av säd njutit dessa jordpäron till livsuppehälle”. De ytterst otjänliga näringsmedel — om de ens kunna hedras med detta uttryck — som sedan gammalt stodo till buds under de tätt infallande dåliga skördeåren kunde eljest väntas ha frestat till mer intensiva försök; men det troddes länge att den nya plantan var giftig, och redan att den var ny utgjorde ett allvarligt hinder. Det var en annan utvecklingslinje som framför allt kom att bana väg för det nya växtslaget, nämligen brännvinsbränningen. Redan grevinnan Eva de la Gardie, gift med kanslipresidenten Clas Ekeblad, redogjorde 1748 i Vetenskapsakademiens handlingar för denna möjlighet — hon framhöll potatisens användning för blandning med havre samt till brännvin och puder, ej till direkt förtäring — och blev genom denna sin förtjänst Vetenskapsakademiens till dato enda kvinnliga ledamot. Kommerskollegium gav redan följande år offentlighet åt uppslaget genom en kungörelse, och sedan återkommo hänvisningarna därtill litet emellan. Det var alltså ”potatisnektarn” 6f Heckscher

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free