Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Jordbruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
170 Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815)
som nu utövade sin starka lockelse. Onekligen förefaller detta läge
paradoxalt, men det är ej alltför svårförklarligt.
Betänkligheterna mot förtäring försvunno nämligen när man kunde
bränna produkten; man fick en lätt transportabel vara i brännvinet
och kunde därför sprida den bättre än själva råvaran; produkten blev
också lätt säljbar, och sist men icke minst fick man en tillgång på
kreatursfoder genom dranken. Gustaf HI:s åtgärder mot
husbehovs-bränningen begränsade till en början möjligheterna och verkade utan
tvivel oavsiktligt i nykterhetsriktning, också om det samtidigt i
rojalistiskt och spritvänligt orienterade kretsar förekom att
brännvinsför-täringen uppfattades som en patriotisk plikt. Fr.o.m. år 1800 släpptes
emellertid brännvinsfloden lös och verkade som en våldsam stimulans
för potatisodling. Det skulle dröja länge innan nykterhetsrörelsen
kom i gång och motverkade detta; kampanjen mot brännvinet började
först under följande period genom Peter Wieselgren, fr.o.m.
1830-talet. Dessförinnan ansågs brännvinet på många håll — visserligen
ej på alla — vara en lika legitim produkt som vilken annan som
helst; så t.ex. kunde landshövdingen i Blekinge län på 1820-talet
utan vidare konstatera att brännvinet utgjorde jordbrukets ”så att
säga egentliga mål”.
Nu är det givet att så länge potatisen gick till brännvinsbränning,
ökade den icke livsmedelstillgången i landet; så till vida var dess
verkan endast att bana väg för den nya odlingen, att utgöra en
särskilt effektiv reklam. Det förhöll sig emellertid något annorlunda
med den till kreatursfoder använda dranken, ty brännvinet blev
därigenom en ersättning för foderväxtodling och sålunda indirekt ett sätt
att höja boskapsskötseln.
Hur långt man på dessa linjer nådde är särskilt svårt att avgöra
i fråga om potatisen, därför att den icke sattes enbart på åkem och
arealsiffrorna därför ge ganska svaga hållpunkter. För havren
förhåller det sig annorlunda, och i den mån arealsiffrorna och andra
likartade källor äro riktiga, kan man konstatera att den hade gjort
stora framsteg mot periodens slut; havrearealen utgjorde då ungefär
71 % av komarealen och 63 % av rågarealen, dubbelt så mycket
som siffran för blandsäden. Så till vida hade alltså förändringen
kommit i gång; som man finner var det i bägge fallen, för både havre
och potatis, närmast utfodringen som förbättrades, icke den direkta
människofödan, men det var också vad som bäst behövdes. I vad
mån detta påverkade slutresultatet skall behandlas längre fram
(s. 193 f.).
Valet av växtslag sammanhängde också i hög grad med
bruknings-sättet. Detta befann sig ännu vid periodens början i ett ytterligt
primitivt skick. Man hade i stort sett tre olika typer av brukning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
