Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Skiftesväsende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
176 Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815)
som passade en man av Macleans kynne. Han lät kartlägga hela
området och styckade det sedan i 73 gårdar å 40 tunnland per styck,
med jorden i kvadrater och byggnaderna i mitten, särskilda
trädgårdar, raka vägar osv. — ett så vackert uttryck för
upplysningstidens rationalistiska åskådning som gärna möjligt, fastän vad som
nu kallas ingenjörsmentalitet och funktionalism i hög grad är
besläktat därmed. Så skulle bönderna flyttas från sina gamla bostäder
till de nya; men de ville icke, och det påstås att Maclean själv fick ta
dem under armen och leda dem till de nya byggnaderna, där det rådde
sorg och veklagan. En reaktion inträdde också omedelbart. År 1785
hade Macleans ägor 701 invånare, men redan året därpå hade antalet
nedgått till 603, och det hela såg alltså ganska hopplöst ut. Men
det var ett misstag, ty året därpå återvände hälften av dem som hade
dragit bort, och 1790, fem år efter experimentets början, voro ej
blott alla tillbaka utan antalet rent av ökat till 821. Macleans
ståndpunkt hade alltså hastigt visat sig hållbar. Därefter tog han itu med
att skifta också huvudgårdens ägor och lade ut dem i större gårdar,
som han själv brukade såsom mönstergårdar; i de gamla byggnaderna
flyttade in husmän, dvs. vad som sedan högre upp i Sverige brukade
kallas statare.
Det är givet att ett sådant resultat av en så revolutionerande åtgärd
skulle väcka ett enormt uppseende, närmast hos Macleans många
ståndsbröder i Skåne. Resultatet blev också att Malmöhus län gick
i spetsen för skiftesverksamheten i Sverige; 1822 hade gott hälften
av all jord i länet blivit skiftad.
Å andra sidan var det lika klart att Macleans metoder icke kunde
tillämpas i större delen av landet, där man hade självägande bönder,
såvida meningen icke var att övergå till vad vi nu kalla ryska
metoder. T.o.m. då var det nödvändigt med lagstiftning, eftersom ingen
enskild individ hade befogenhet att handla med andras jord på
samma sätt som Maclean hade gjort med sin egen. Vad man kallar
enskifte, sålunda jordens sammanläggning i ett enda skifte för var
brukare, vilket ju utgjorde den principiella innebörden av Macleans
åtgärd, krävde därför nödvändigt lagstiftning. Den kom också, som
man måste antaga i hög grad påverkad av den utveckling som redan
hade satt in i Skåne, och till en början också giltig endast för detta
landskap; den tillhörde det gustavianska enväldets tid och
genomfördes utan att ständerna någonsin hade blivit hörda. Det var 1803
års enskiftesförordning, som anses ha varit en skapelse av
lantmäte-riets chef Erik af Wetterstedt, tillsammans med dåvarande
statssekreteraren Mathias Rosenblad — på sina gamla dagar känd som en av
konservatismens mest benhårda förkämpar men tydligen av annan
prägel i något yngre dagar. 1803 års förordning följdes 1807 av en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
