- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
176

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Skiftesväsende

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

176 Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) som passade en man av Macleans kynne. Han lät kartlägga hela området och styckade det sedan i 73 gårdar å 40 tunnland per styck, med jorden i kvadrater och byggnaderna i mitten, särskilda trädgårdar, raka vägar osv. — ett så vackert uttryck för upplysningstidens rationalistiska åskådning som gärna möjligt, fastän vad som nu kallas ingenjörsmentalitet och funktionalism i hög grad är besläktat därmed. Så skulle bönderna flyttas från sina gamla bostäder till de nya; men de ville icke, och det påstås att Maclean själv fick ta dem under armen och leda dem till de nya byggnaderna, där det rådde sorg och veklagan. En reaktion inträdde också omedelbart. År 1785 hade Macleans ägor 701 invånare, men redan året därpå hade antalet nedgått till 603, och det hela såg alltså ganska hopplöst ut. Men det var ett misstag, ty året därpå återvände hälften av dem som hade dragit bort, och 1790, fem år efter experimentets början, voro ej blott alla tillbaka utan antalet rent av ökat till 821. Macleans ståndpunkt hade alltså hastigt visat sig hållbar. Därefter tog han itu med att skifta också huvudgårdens ägor och lade ut dem i större gårdar, som han själv brukade såsom mönstergårdar; i de gamla byggnaderna flyttade in husmän, dvs. vad som sedan högre upp i Sverige brukade kallas statare. Det är givet att ett sådant resultat av en så revolutionerande åtgärd skulle väcka ett enormt uppseende, närmast hos Macleans många ståndsbröder i Skåne. Resultatet blev också att Malmöhus län gick i spetsen för skiftesverksamheten i Sverige; 1822 hade gott hälften av all jord i länet blivit skiftad. Å andra sidan var det lika klart att Macleans metoder icke kunde tillämpas i större delen av landet, där man hade självägande bönder, såvida meningen icke var att övergå till vad vi nu kalla ryska metoder. T.o.m. då var det nödvändigt med lagstiftning, eftersom ingen enskild individ hade befogenhet att handla med andras jord på samma sätt som Maclean hade gjort med sin egen. Vad man kallar enskifte, sålunda jordens sammanläggning i ett enda skifte för var brukare, vilket ju utgjorde den principiella innebörden av Macleans åtgärd, krävde därför nödvändigt lagstiftning. Den kom också, som man måste antaga i hög grad påverkad av den utveckling som redan hade satt in i Skåne, och till en början också giltig endast för detta landskap; den tillhörde det gustavianska enväldets tid och genomfördes utan att ständerna någonsin hade blivit hörda. Det var 1803 års enskiftesförordning, som anses ha varit en skapelse av lantmäte-riets chef Erik af Wetterstedt, tillsammans med dåvarande statssekreteraren Mathias Rosenblad — på sina gamla dagar känd som en av konservatismens mest benhårda förkämpar men tydligen av annan prägel i något yngre dagar. 1803 års förordning följdes 1807 av en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free