- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
184

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Hemmansklyvning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

184 Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) Den faktiska utvecklingen är svår att följa, av den anledningen att den rikhaltiga lagstiftningen på området i stor utsträckning blev ineffektiv. För ett land av Sveriges typ komplicerades problemet i hög grad genom olikheten mellan dess olika delar. Vad som i kameral mening var jordstyckning behövde i skogsbygder eller över huvud taget områden med stora ouppodlade arealer ej innebära annat än en nyodling som ej minskade den odlade jorden utan endast skog och betesmarker — det senare visserligen i sig självt en ytterst viktig synpunkt, som strax skall framgå. Frånsett denna var den avgörande frågan då egentligen, om man tilltänkte skogsmarken någon annan användning än att tjäna jordbruksändamål, dvs. det var närmast bergshanteringens intressen som krävde begränsning i hemmansklyvning och torpupplåtelse. Men i uppodlade trakter, där en klyvning innebar att redan odlad jord skulle delas på flere, tedde sig uppenbarligen verkligheten på ett helt annat sätt. Till en början strävade man efter att hålla fast vid de sedvänjor som hade motverkat styckningen, nämligen framför allt arvssedvän-jorna, som krävde att en hemmansägare och hans hustru skulle sätta sig på undantag när äldste sonen gifte sig, så att denne kunde övertaga hemmanet, varvid utlösningen av syskonen skulle ske på ytterligt lindriga villkor, så att gården icke blott till namnet utan också i verkligheten skulle kunna bli hans. Dessa sedvänjor tyckas också ha hållit sig långt in på det följande århundradet, säkerligen utan att lagstiftningen hade väsentligt inflytande därpå. Som redan nämnts hade den ursprungliga tanken, att ett mantal skulle vara en brukningsdel, blivit alltför oförenlig med verkligheten för att ens på papperet kunna vidhållas. I stället bestämdes gränsen 1684 till ett fjärdedels mantal. Emellertid var också detta ett anspråk som ej kunde uppfyllas, och lagstiftningen betecknades huvudsakligen av en reträtt inför vad som redan hade blivit verklighet. I synnerhet i Bergslagen, skogstrakterna och skärgårdarna hade uppdelningen ej blott undantagsvis utan normalt gått mycket längre; brukningsdelar på mindre än ett åttondels mantal satte rent av sin prägel på dem, och det förekom mycket mindre siffror; i Värmland, där klyvningen förmodligen hade gått längst, voro rent av mantal på V240— vanliga. På frälsejorden var klyvningen däremot svagare, trots att den icke där inskränktes genom lagstiftningen, i det att adeln vanligen önskade hålla sina landbohemman oförminskade och säteribildningen rent av innebar en starkare eller svagare latifundiebild-ning. Genombrottet för den nya åskådningen kom på 1740-talet, i samband med tron på ”nyttan för ett rike av många näringslemmar”,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free