- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
199

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Järnhantering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Järnhantering 199 som alldeles obestridd, eftersom mer än fyra femtedelar av den totala jämimporten till England kom från Sverige. Emellertid hade tsar Peter lagt grunden till en järnhantering i Ryssland, och Ryssland hade i sin stora skogsrikedom samma företräde framför den Övriga världen som Sverige. Å andra sidan var järnhanteringens teknik i Sverige avgjort överlägsen, så att någon tävlan på fullt jämbördig fot emellan de två länderna icke kom i fråga. Men den ryska jämexporten till England kom likväl i gång ganska snart efter tsar Peters död 1725 och fortfor att växa ända in på början av 1800-talet; under en kort period mot 1700-talets slut tog England rent av mer järn från Ryssland än från Sverige. Detta betydde visserligen icke att den ryska jämexporten som helhet skulle ha varit större än den svenska, ty England tog en större del av det ryska exportjärnet än av det svenska, och som helhet förblev Sveriges jämexport större än Rysslands. Det är möjligt att en stark nedgång i de engelska järnpriserna från 1720-talets senare år ett tjugutal år fram till 1748 sammanhängde med ryska järnets inträngande på marknaden, trots att dess belopp då ännu var obetydligt. Men i alla händelser förbyttes denna pristendens som nyss nämndes sedan i sin motsats, och man kan icke säga att Sverige någonsin efter 1740-talets slut, frånsett ytterst kortvariga rubbningar, hade den minsta svårighet att avsätta sitt järn på fördelaktiga villkor i England, fram till 1800-talets första årtionde. Visserligen såg man icke saken på detta sätt i Sverige, utan kände en ständig oro för vad det ryska järnet kunde komma att medföra; man kunde på det svenska föreställningssättet tillämpa ett ryskt talesätt: ”skräcken har stora ögon”. Den politik man från svensk sida använde inför det nya läget var hårdhänt men åtminstone på jämförelsevis kort sikt mycket lönande. Oron för skogsbrist hade under 1600-talet föranlett de tidigare relaterade åtgärderna för inskränkning av brukshanteringen eller åtminstone svårigheter för dess utvidgning inom själva Bergslagen; men man hade icke vidtagit några åtgärder som minskade produktionen i landet som helhet. Produktionen fortfor också att växa in på 1740-talet och nådde då ett belopp på ungefär 45 000 ton — en siffra som visserligen förefaller nästan löjligt låg i jämförelse med moderna förhållanden, så till vida som Sveriges framställning av smidbart järn under åren närmast före det andra världskriget betydligt överskred en million ton. Men i jämförelse med allt föregående var siffran hög. Det anmärkningsvärda inträffade emellertid nu att produktionen över huvud taget icke steg väsentligt högre under återstoden av näringens ancien régime; efter femårsperioder räknat kom exporten aldrig att ligga över ungefär 50 000 ton, och produktionen var kanske en tiondel större. Detta berodde på den fortsatta utveck-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free