Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Järnhantering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
200 Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815)
lingen av den brukslagstiftning som hade tagit sin början under det
föregående århundradet.
Det viktiga nya som därvid skedde var att man övergick från
hindren emot utvidgning av brukshantering inom Bergslagen till att
begränsa produktionen i dess helhet. Genom en rad åtgärder som
började redan på 1720-talet men först omkring tjugu år senare
kommo att konsekvent genomföras tog man sig nämligen för att
till-lämpa en absolut produktionsbegränsning för varje särskilt bruk, icke
blott i Bergslagen utan över hela linjen. Åtgärden motiverades
fortfarande som regel med faran för skogsbeståndet, men i verkligheten
innebar den en särdeles kraftig monopolisering av hela den svenska
järnhanteringen, och dess verkliga prägel kom också stundom till
uttryck samt var även därutöver säkerligen medveten i en mängd
fall då det icke uttryckligen medgavs. Man måste minnas att
1700-talet i Europa som helhet och särskilt i England var en tid av, i
jämförelse med det föregående, stark industriell expansion och ett
i samband därmed stående ökat järnbehov; när då det land som
först var nära nog det enda järnexporterande och sedan det ena av
de två enda, i huvudsak likställda järnexporterande länderna
medvetet begränsade sin produktion och därmed sin export, är det klart att
en monopolistisk produktionsbegränsning skulle ha stora möjligheter.
Ännu mer vinstgivande skulle monopolet visserligen ha varit om
man, i stället för att begränsa smidesrättigheten för varje särskilt
bruk, hade begränsat totalproduktionen och låtit den förläggas till
de platser där den var mest lönande; man hade då fått en
motsvarighet till den moderna trusten, medan man nu endast fick en
motsvarighet till den i allmänhet betydligt mindre vinstgivande
kartellen. Men en sådan åtgärd hade varit tämligen oförenlig med äldre
tiders uppfattning om respekt för ståndsenlig bärgning och
naturligtvis alldeles särskilt i strid med åtgärdens officiella motivering,
nämligen omsorg om skogstillgångarna.
Det säger sig självt att många försök måste ha gjorts för att kringgå
de restriktiva bestämmelserna, ungefär på samma sätt som man i
nyare tid har erfarit på kartellväsendets område. Sålunda uppköptes
smidesrättigheter för sämre belägna bruk, varefter dessa nedlades
och produktionen överfördes till köparens bättre belägna. Därtill
gjordes ständiga ansökningar om ökning i de tillmätta
produktions-beloppen. Men med en för äldre tider ovanlig effektivitet lyckades
man i allmänhet bemästra försöken att komma utanför
produktions-spärren. Först begränsades malmbrytning och tackjärnsproduktion, så
att redan försörjningen med utgångsmaterial skulle utgöra en barriär.
För det andra motverkades uppkomsten av nya verk eller nya
”smi-desprivilegier”, liksom ökad smidesrätt för redan existerande. Slut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
