Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Järnhantering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Järnhantering 203
framgång och att det är mera omkostnad därvid än att det någonsin
kan löna mödan.”
Brevskrivaren hade visserligen icke profetians gåva, men det
aktuella läget för ögonblicket bedömde han fullt träffande. Experimenten
med kokstackjärn undgingo heller icke de svenska iakttagarna utan
kommo tvärtom till deras kännedom på ett stadium som egentligen
var ganska tidigt, i betraktande av den hemlighetsfullhet varmed
försöken länge omgåvos. Så skrev Bergskollegium i en berättelse av
1744, efter att ha talat om tidigare försök:
”Sedermera är vid verket Coalebrook-dal den vetenskapen
igenomdreven att blåsa med stenkol lika som med träkol; dock hava de
svårigheter där vid ännu funnits, att stenkolen icke draga hälften malm emot
träkolen eller i den proportionen igenom sitt medförande myckna svavel
järnet bortröva, så ock att järnet, som därefter bliver, icke kan brukas
till smide annorlunda än till en liten del med gott järn, om det eljest
skall bliva brukeligit, men däremot skall det skicka sig någorlunda väl
till allahanda gjutningar.”
Också denna framställning var anmärkningsvärt träffande vid den
tidpunkt då den lämnades.
Egendomligt nog upphörde emellertid alla åtminstone hittills kända
svenska berättelser om järnhanteringens utveckling i England efter
halvsekelskiftet, och det föll sig så illa att det definitiva genombrottet
för de nya processerna då inträffade. Detta skedde genom
uppfinningen av puddelprocessen under 1780-talets tidiga år, och därmed
hade en av de viktigaste tekniska omvälvningarna i mänsklighetens
hittillsvarande historia efter långvariga fruktlösa försök förverkligats.
Det blev nu möjligt att framställa icke blott tackjärn utan också
smidbart järn med fossilt bränsle, och därigenom var spetsen riktad
emot själva hjärtpunkten i det svenska liksom i det ryska järnets
avsättning, också om det nya järnet aldrig blev av samma kvalitet som
det svenska och särskilt i början var långt sämre än detta. I den mån
som det svenska järnet helt och hållet hade varit av högsta kvalitet,
ståljärn för stålframställning, skulle visserligen faran från den nya
konkurrensen icke ha varit stor. Men nu utgjorde ståljärnet i trängre
mening en obetydlig del av det hela, så som angavs redan i
redogörelsen under 1600-talet, och den stora jämexporten från Sverige
var därför på helt annat sätt i skottlinjen än om det svenska järnet
enbart hade använts för stål. Vår export kunde då omöjligt undgå
att träffas av konkurrensen från ett järn som visserligen var av lägre
kvalitet men likväl fullt användbart för sådana ändamål som det
bättre järnet förut — man kunde säga: i brist på sämre — hade
fått tjäna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
