- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
205

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Järnhantering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Järnhantering 205 pågått nästan hela perioden igenom. I den mån som järnhanteringens produktionskostnader stego i förhållande till prisutvecklingen, skulle brukshanteringen visserligen ingenting ha haft att vinna därpå; och detta var fallet med såväl träkol som tackjärn — den senare varans pris steg rent av något starkare än stångjärnspriserna. Men det fanns ett mycket viktigt kostnadselement som länge var ur stånd att följa med, nämligen arbetslönerna, och under hela tiden fram emot sekelskiftet kom därför brukshanteringen att hämta en stor del av sina vinster från arbetslöner som icke stego i samma grad som produktpriserna. Lönerna utgingo till alldeles övervägande del in natura; så länge bruken debiterade marknadens priser på de varor som till-handahöllos icke blott deras egna arbetare utan också kol- och forbönder, så medförde penninglönernas mycket långsammare stegring en sänkning i deras realvärde, och den kom bruken till godo. Omkring sekelskiftet började arbetarna emellertid begära fasta priser på den spannmål vari deras lön främst uppbars och fingo åtminstone många bruk att gå med därpå. När en ny prisstegringsvåg kort efteråt inträffade, så behöllos arbetarna vid de gamla priserna på mottagna varor, dvs. voro — med ett modernt uttryck — fullt kompenserade för prisstegringen. Då samtidigt stegringen i stångjärnspriserna i Sverige — till skillnad från de i England genom de stora tullhöjningarna starkt uppdrivna priserna — till en tid förbyttes i sin motsats, så var det brukens tur att bli lidande. Denna andra omständighet medverkade till att omslaget i den svenska järnhanteringens ställning kom tidigare än konkurrensen från puddeljärnet i och för sig hade behövt åstadkomma. Den glansperiod som den svenska brukshanteringen upplevde hela 1700-talet igenom blev ett av de stora inslagen i Sveriges andliga historia. Brukspatronerna, såväl de adliga som de oadliga, kommo i medelpunkten för 1700-talets svenska kulturutveckling, och ur denna miljö framväxte mycket av särskilt det äldre 1800-talets allra värdefullaste andliga tillgångar; man behöver endast peka på namnen Gei jer och Tegnér. På sätt och vis kan man säga att detta utgjorde den största vinning Sverige allt sammantaget skördade av sin mono-polistiska brukspolitik. Trots allt var järnhanteringen emellertid icke odelat välsedd hos de ivrigaste, förkämparna för den härskande ekonomiska politiken. Ty merkantilismen, som präglade den svenska politiken i högre grad under 1700-talet än någonsin förr, föranleddes av sin starkt stadsekonomiska orientering att se med någon misstro på en näring, och särskilt en industri, som låg utanför städerna, vilket ju självklart var fallet med bergshanteringen. Saken förbättrades icke i de ivriga mer-kantilisternas ögon genom att bergshanteringen natumödvändigt måste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free