Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Järnhantering - Manufakturer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
206 Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815)
komma i opposition till några av politikens mest omhuldade sidor,
framför allt sjöfartspolitiken.
Manufakturer
I stället fanns det en annan näring som framför alla andra var de
styrandes skötebarn, nämligen manufakturerna. Man måste då minnas
att ordet manufakturer omfattade ett långt mindre område än vad vi
nu mena med industri. Utan överdrift kan man t.o.m. säga att alla
Sveriges huvudnäringar föllo utanför manufakturernas område, icke
blott jordbruk och hantverk utan också bergshantering, tjärhantering
och sågverksindustri. Kvar stodo som relativt viktiga endast dels
textilindustriens alla grenar, som alltid utgjorde manufakturernas
huvuddel, dels socker- och tobaksindustrierna — sockerindustrien en
förädlingsindustri på importerat råsocker (rörsocker) — ävensom en
relativt liten del av jämmanufakturen, vartill vissa andra, tämligen
oviktiga grupper sällade sig. Ingen del av det svenska näringslivet har
någonsin varit föremål för en så omfattande understödsverksamhet
och omvårdnad som fallet var med dessa näringar.
Redan den tabell som förut (s. 159) lämnats över stånds- och
yrkesfördelningen av svenska folket år 1760 visar hur obetydliga
manufakturerna voro som underlag för folkets försörjning, och likväl
utgjorde detta år nästan höjdpunkten för deras omfattning. Det var
därvid fråga om antalet helt sysselsatta arbetare inom
manufakturerna. Väsentligt större tal får man visserligen för den sysselsatta
arbetsstyrkan som helhet, ty den bestod till alldeles övervägande del
av hemarbetande kvinnor, som hade husligt arbete till sin
huvuduppgift och endast som bisysselsättning arbetade för manufakturerna.
I detta fall gällde det en arbetsstyrka på 16- å 17 000 personer, när
den var som högst; de normala talen voro dock betydligt mindre,
11- å 12 000, och mot periodens slut gällde det ännu mycket lägre
siffror, icke mycket över 7 000. Det låter sig ej göra att finna ett
siffermässigt uttryck för vad de bägge slagen av sysselsatta inom
manufakturerna sammanlagt betydde, som heltidsarbetare
betraktade; men också när manufakturerna hade sin största omfattning,
kunna de icke ha sysselsatt mycket över en procent av landets
arbetskraft.
Man kommer alltså icke långt med rationella förklaringar till att just
denna näring, eller grupp av näringar, var föremål för de
maktägandes alldeles särskilda omvårdnad och intog främsta platsen i allmänna
medvetandet på det ekonomiska området. Delvis låg emellertid
förklaringen i tänkesättets — visserligen till stor del omedvetet — långt
mer tekniska än ekonomiska orientering. Man var till den grad fasci-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
