- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
209

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Manufakturer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Manufakturer 209 dock att det första svenska mekaniska bomullsväveriet, Rydboholms fabriker utanför Borås, så vitt man kan se ej i något hänseende hade sin rot i manufakturer utan i stället härstammade från den i dessa trakter alldeles särskilt starka hemslöjden. En allmogekvinna, Mor Kerstin i Stämmemad, hade länge drivit förlagsverksamhet med hemarbete ut över bygden, och hennes verksamhet förvandlades genom hennes son Sven Erikson år 1834 direkt till en fabriksindustri. Också förhållandet mellan manufakturernas olika delar var ett helt annat än samtiden antog. Med en skicklighet i reklamens konst som Jonas Alströmer var innehavare av framför de flesta personligheter i Sveriges historia lyckades han nämligen ge samtid och eftervärld föreställningen att han själv var grundläggaren av Sveriges manufakturer och att hans anläggning Alingsås manufakturverk var det ledande bland Frihetstidens manufakturer. I det förra hänseendet har det redan tidigare framgått att 1600-talet uppvisade anläggningar som långtifrån voro betydelselösa och som ägde betydligt större livskraft än Alströmers egna. I fråga om den lokala fördelningen under Frihetstiden kom åter Alingsås ej under någon period ens på långa vägar fram till den främsta platsen. Utan all jämförelse låg tyngdpunkten i stället i Stockholm; från början till slut hade huvudstaden minst två tredjedelar såväl av alla vävstolar som av manufakturernas totala tillverkningsvärde — tidtals betydligt mer — och i allmänhet ej mindre än halva deras arbetarantal. Alingsås kom vidare ej ens närmast efter Stockholm, utan denna plats intogs alltid av Norrköping. Först i tredje rummet följde Alingsås, och dess roll tillhörde huvudsakligen den första tiden, då andelen (1745) utgjorde 4 % av vävstolarna, 8.8 % av arbetarna och 5.8 % av tillverkningsvärdet i landet som helhet. Och att ens så mycket som dessa anspråkslösa resultat kunde uppnås berodde slutligen helt och hållet på att Alströmers manufakturverk fick större understöd än hela den övriga manufakturindustrien sammantagen. När detta med 1765/66 års riksdag efter fyrtio år upphörde, sjönk Alingsås’ roll ihop till en obetydlighet; 1809 voro siffrorna ej högre än 1.5 % av vävstolarna, 4.1 % av arbetarantalet och, karakteristiskt nog, en försvinnande del av tillverkningsvärdet, endast 0.3 %. Hur litet Alingsåsvarornas kvalitet tillfredsställde tidens egen uppskattning kan man förstå av en granskning som förelädes 1734 års riksdag av tre kramhandlare i Stockholm; yttrandet lämnade intet övrigt att önska i fråga om uppriktighet. Så t.ex. förklarades fyra provstycken barakan vara ”stripige, ojämnt vävda och illa färgade”, indie camblett ”håller intet den ordinaira bredden och dessutan illa melerat samt förmedelst en ovulen vävning helt randigt”; ylle damast ”tunnt och slätt [dvs. ty. schlecht = dåligt] tillverkat gods”;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free