Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Hantverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hantverk 215
Hantverkets utbredning bestämdes också av den roll som
framställningen av produkter inom själva hushållen spelade. Man finner
därvid exempelvis att bageriverksamheten utanför Stockholm först
under århundradets senare del i större utsträckning än förut måste
ha gått ifrån hemmen och över till särskilda hantverkare i
landsortsstäderna; ty medan endast omkring hälften av dessa städer
redovisade bagare som yrkesmän vid århundradets mitt, var detta fallet
med de allra flesta mot århundradets slut. Å andra sidan inskränkte
sig bryggerihanteringen envist till Stockholm, vilket belyser det för
nutiden oväntade förhållandet att man i hemmen fortfor att brygga
längre än man bakade.
Man måste föreställa sig de särskilda hantverkarnas rörelse som
ytterst obetydlig ännu under 1700-talet. T.o.m. i Stockholm, där
antalet biträden inom hantverket var ojämförligt störst, steg det icke
mer än från 2.9 omkring halvsekelskiftet till 3.5 år 1794. Delvis
berodde detta visserligen på att en grupp som betecknades med namnet
drängar försvann ur redovisningen; ty gesällernas antal steg från 1.3
till 1.8 och lärlingarnas från 1.x till 1.6, allt per mästare; men också
denna tillväxt var ju ur stånd att ge verksamheten någon stor
omfattning. I landsortsstäderna voro siffrorna ännu mycket lägre och
växte dessutom betydligt svagare: gesäller från 0.5 till 0.6 och
lärlingar från 0.7 till 0.8, så att det sammanlagda antalet biträden ej
ökades mer än från 1.2 till 1.4, dvs. var nästan oförändrat.
Lant-hantverket bedrevs kanske i flertalet fall av yrkesidkaren utan
biträden, i alla händelser är det säkert att antalet sådana ännu vid
slutet av perioden i medeltal var betydligt mindre än ett. I städerna
och särskilt i Stockholm förekom emellertid en stor och viktig grupp
av undantag från denna prägel, nämligen byggnadsyrkena, där man
kunde finna ända upp till ett sextiotal arbetare hos varje mästare
och där siffrorna rent av i medeltal mot århundradets slut kunde
stiga till 30 å 35. Detta hade vissa motstycken också i en del av
landsortsstäderna, fastän medeltalet sällan steg lika högt som i
Stockholm. Innebörden måste ha varit en starkare kapitalistisk produktion
inom dessa yrken än på något annat hantverksområde, förmodligen
närmast på det sättet att byggnadsverksamhetens ledning övergick
från byggherren till en yrkesmässig företagsledare. Företeelsen fick
vikt först genom Stockholms och sedan också genom
landsortsstädernas stora absoluta tillväxt under perioden, som lät byggnadsyrkena
växa särskilt starkt i andel av det hela. Men om någon allmänt
ändrad prägel för hantverket kunde det ingalunda vara tal.
Den största förändringen ägde rum inom hantverkets yttre
organisation, skråväsendet. Dess utbredning hade ännu under den
föregående perioden varit lokalt ganska begränsad till de större städerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
