- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
215

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Hantverk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hantverk 215 Hantverkets utbredning bestämdes också av den roll som framställningen av produkter inom själva hushållen spelade. Man finner därvid exempelvis att bageriverksamheten utanför Stockholm först under århundradets senare del i större utsträckning än förut måste ha gått ifrån hemmen och över till särskilda hantverkare i landsortsstäderna; ty medan endast omkring hälften av dessa städer redovisade bagare som yrkesmän vid århundradets mitt, var detta fallet med de allra flesta mot århundradets slut. Å andra sidan inskränkte sig bryggerihanteringen envist till Stockholm, vilket belyser det för nutiden oväntade förhållandet att man i hemmen fortfor att brygga längre än man bakade. Man måste föreställa sig de särskilda hantverkarnas rörelse som ytterst obetydlig ännu under 1700-talet. T.o.m. i Stockholm, där antalet biträden inom hantverket var ojämförligt störst, steg det icke mer än från 2.9 omkring halvsekelskiftet till 3.5 år 1794. Delvis berodde detta visserligen på att en grupp som betecknades med namnet drängar försvann ur redovisningen; ty gesällernas antal steg från 1.3 till 1.8 och lärlingarnas från 1.x till 1.6, allt per mästare; men också denna tillväxt var ju ur stånd att ge verksamheten någon stor omfattning. I landsortsstäderna voro siffrorna ännu mycket lägre och växte dessutom betydligt svagare: gesäller från 0.5 till 0.6 och lärlingar från 0.7 till 0.8, så att det sammanlagda antalet biträden ej ökades mer än från 1.2 till 1.4, dvs. var nästan oförändrat. Lant-hantverket bedrevs kanske i flertalet fall av yrkesidkaren utan biträden, i alla händelser är det säkert att antalet sådana ännu vid slutet av perioden i medeltal var betydligt mindre än ett. I städerna och särskilt i Stockholm förekom emellertid en stor och viktig grupp av undantag från denna prägel, nämligen byggnadsyrkena, där man kunde finna ända upp till ett sextiotal arbetare hos varje mästare och där siffrorna rent av i medeltal mot århundradets slut kunde stiga till 30 å 35. Detta hade vissa motstycken också i en del av landsortsstäderna, fastän medeltalet sällan steg lika högt som i Stockholm. Innebörden måste ha varit en starkare kapitalistisk produktion inom dessa yrken än på något annat hantverksområde, förmodligen närmast på det sättet att byggnadsverksamhetens ledning övergick från byggherren till en yrkesmässig företagsledare. Företeelsen fick vikt först genom Stockholms och sedan också genom landsortsstädernas stora absoluta tillväxt under perioden, som lät byggnadsyrkena växa särskilt starkt i andel av det hela. Men om någon allmänt ändrad prägel för hantverket kunde det ingalunda vara tal. Den största förändringen ägde rum inom hantverkets yttre organisation, skråväsendet. Dess utbredning hade ännu under den föregående perioden varit lokalt ganska begränsad till de större städerna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free