Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Hantverk - Skogsindustrier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
216 Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815)
Nu spred den sig emellertid till småstäderna och blev, kan man säga,
först efter århundradets mitt en i minsta mån normal företeelse i
städerna. Det är betecknande för politikens brist på fantasi att man
trots tämligen fullständig brist på sympati för skråväsendet icke blott
lät det florera utan rent av aktivt medverkade till att det fick mycket
större utbredning än det någonsin av sig självt skulle ha kunnat få.
Å andra sidan får detta icke uppfattas som om skråväsendet skulle
ha saknat ekonomisk uppgift. Ty verkstäderna voro alltför små och
under alltför svag ledning för att var för sig kunna bemästra de trots
allt existerande företags- och avsättningsproblemen, och därvid var
skråväsendet till väsentlig hjälp. Hjälpen bestod visserligen närmast
i att så långt som möjligt utestänga konkurrensen och begränsa
antalet yrkesidkare, och statsledningens upprepade försök att hindra
sådana tendenser ledde sällan till egentliga resultat. Monopoliseringen
var emellertid på sitt sätt en lösning av företagsuppgiften; men den
stod samtidigt alldeles i vägen för en utveckling till mer effektiva
verksamhetsformer, och följden blev att hantverket icke i mycket
högre grad än manufakturerna blev utgångspunkt för det följande
århundradets industrialisering.
När man framhåller skråväsendets stora utbredning efter
halvsekelskiftet, måste det vidare genast tilläggas att det aldrig annat än
i undantagsfall nådde lanthantverket. De flesta socknar hade
förmodligen icke mer än en eller två hantverkare i samma yrke, och en
yrkesorganisation av dem som skild från stadshantverken var därför
så gott som utesluten, medan det tycks ha varit ganska ovanliga
undantag att lanthantverkarna anslötos till skråväsendet i städerna.
Detta måste hållas i minnet då man frestas att föreställa sig hantverk
och skråväsende som synonyma begrepp; när också lanthantverket tas
i betraktande, blir resultatet ganska säkert att flertalet hantverkare
stod utanför skråväsendet, t.o.m. under den tid då detta hade nått
sin högsta utbredning.
Skogsindustrier
Av den utrustning som det svenska näringslivet hade fått under det
föregående århundradet fortlevde tjärhanteringen i stort sett
oförändrad, som en utpräglad bondenäring, med sin tyngdpunkt förlagd
till Finland men viktig också för Norrland. Det bakslag som hade
ägt rum under Karl XH:s tid övervanns uppenbarligen snart, varvid
man från svensk sida var försiktig nog att icke upprepa försöket med
en monopolisering av näringen, trots sympatier på många håll för
en sådan åtgärd. Tjäran behöll därför ungefär lika stor andel av den
växande utrikeshandeln som förut och måste alltså i exporten ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
