Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Utrikes handel och sjöfart - Penningväsende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Penningväsende 219
)ckså ganska mycket av dessa varor i Sverige, i första rummet te
— som då måste ha spelat en proportionsvis betydligt större roll i
len svenska överklassens konsumtion än senare har blivit fallet —
nen också kinesiskt porslin, siden, bomullsvaror (nanking), råsilke
>ch annat. En hel del av detta sågs naturligtvis hos oss liksom i andra
änder med oblida ögon, som farligt för handelsbalansen och särskilt
ör de inhemska manufakturerna; men det svenska kompaniets
språk-ör avgingo alltid med segem, framför allt genom att peka på
vins-erna av reexporten. Också om företeelsen naturligtvis ej kan ha
ntagit en central plats i tidens näringsliv, var särskilt dess kulturella
nverkan icke alldeles betydelselös.
Redan i inledningen till detta kapitel har påpekats den roll som
köpmännen spelade under 1700-talet, som i vissa hänseenden alldeles
ärskilt var deras århundrade; ställningen hade rötter i
merkantilis-nens stadsekonomiska orientering och gynnades samtidigt av
borger-ighetens stora genombrott. Under den tidigare Frihetstiden bars den
venska handeln i stor utsträckning upp av inflyttade engelska och
kotska köpmän, som representerade det viktigaste utländska inslaget
svenskt näringsliv under 1700-talet; i köpmanskretsar florerade
ock-å till en tid ett eljest i Sverige ovanligt intresse för engelsk kultur,
om föranledde exempelvis Jonas Alströmer och den ledande
Göte-»orgsköpmannen Niclas Sahlgren att korrespondera på engelska
melan Göteborg och Alingsås.
Köpmännens allmänna starka ställning sammanhängde tydligen
ramför allt med deras betydelse för den ojämförligt främsta
export-läringen, järnhanteringen, som de ju nästan alltid finansierade, där
le vidare ofta själva togo också den industriella ledningen och vars
»rodukter de slutligen undantagslöst exporterade. Men att
jämexpor-en spelade huvudrollen i deras handel innebar alls icke att de
pecialiserade sig på jäm. Specialisering förekom över huvud taget
nappast inom grosshandeln; varje köpman handlade med alla varor
tan kunde komma över, kanske som regel i både import och export.
Æot periodens slut var det utan all jämförelse största handelshuset
Stockholm Tottie & Arfwedson, och det viktigaste i Göteborg var
ohn Hall & Co. De voro helt eller delvis grundade av engelska
öpmän och det förra länge dominerande, medan John Hall senare
:om att stå som det klassiska svenska exemplet på hur en sagolikt
ik slösare kunde sluta som tiggare.
Penningväsende
Dill periodens olycksbarn hörde penningväsendet, utan att man kan
äga att dess svårigheter voro annat än självförvållade. Penning-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
