- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
221

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Penningväsende

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Penningväsende 221 varit. För exportnäringarna, framför allt järnhanteringen, uppstodo då ofantliga svårigheter, därför att de fingo mycket mindre betalt i svenska penningar för det oförändrade beloppet i utländsk valuta, medan däremot priserna på deras råvaror ävensom arbetslönerna icke lika hastigt följde med nedåt. En våldsam kris utbröt därför inom hela bergshanteringen, skickligt underblåst av hattarna, som i de centrala ämbetsverken, kollegierna, hade inflytelserika och skickliga bundsförvanter. Slutet var det kända att Adolf Fredrik nedlade kronan, då han ej kunde få det av mössor sammansatta rådet att på annat sätt gå med på en riksdagskallelse. Hans kraftåtgärd bar emellertid frukt, och vid den nya riksdagen 1769 störtades mössorna, penningväsendet återtog sin gamla gång, pappersmyntfoten levde vidare, och hela experimentet förblev utan varaktig verkan på dess utveckling. Å andra sidan fanns det ingen som ansåg oinlösligt pappersmynt vara ett tillfredsställande penningsystem. En sanering av penningväsendet kom därför till stånd, fastän det dröjde till Gustaf HI:s regering. Då genomfördes den huvudsakligen tack vare hans skicklige finansminister Johan Liljencrantz, som dock hade en icke mindre skicklig motspelare i Riksbankens drivande kraft, bankokommissarien Samuel Söderling. Resultatet blev den s.k. myntrealisationen 1776/77, som gjorde epok i det svenska penningväsendets historia. Det gamla myntet nedskrevs till hälften i förhållande till hamburger banco, så att det kom att gå 72 i stället för 36 mark kopparmynt på en riksdaler hamburger banco. Samtidigt övergick Sverige till ren silvermyntfot och avskaffade alltså den då redan 150-åriga kopparmyntfoten. Också den gamla räkningen i daler upphörde, och riksdalem blev i dess ställe huvudmynt, uppdelad i 48 skilling. Penningväsendet hade sålunda kommit i ordning. Men glädjen blev kortvarig, ty Gustaf III hade själv mycket litet intresse för ett ordnat penningväsende; vid ett tillfälle skrev han sålunda till sin dåvarande finansminister Erik Ruuth att denne måste skicka pengar, ty ”jag föreställer mig att pappersbruken i Sverige ej ha brunnit upp”. Detta var under konungens ryska krig. Helt naturligt medförde kriget därför samma verkan som på sin tid hattarnas hade gjort, och 1789 var man tillbaka vid det oinlösliga pappers-myntet. Emellertid hade den av ständernas fullmäktige styrda banken ställt sig alldeles avvisande till konungens lånekrav, just för att bankens sedlar icke skulle falla i samma förvirring som en gång förut; och banken lyckades hävda sin ställning, med påföljd att banko-sedlarna behöllo sitt värde. I verkligheten var vinsten för landet därav obetydlig, därför att Gustaf III då i stället emitterade stats-pappersmynt — det var just sådant han ålade Ruuth att skicka —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free