Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Ekonomisk diskussion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815)
patos, sin iver för att låta sådant som han ansåg vara till gagn för
de breda lagren, och därvid främst för jordbrukets underklasser,
utgöra politikens ledstjärna. För denna intensiva känsla fann han
uttryck som i synnerhet för den tiden hade en ovanlig pregnans.
”Träla i andras arbete så länge de orka, vräkas bort i armod på sina
gamla dagar och dö i uselhet äro de lagrar som skola locka den
arbetande hopen att älska fäderneslandet.” ”Vår lösdrivarhop
förekommer mig såsom länge jagade hjortar; de höra knappt en knäpp
förr än de rusa till vägs, fly bort och ropa: vestigia nos terrent...
Hava de träffat det öde att födas av en dräng, torpare eller
inhyses-hjon, eller haft den olyckan att vara bondens tredje, fjärde eller
femte bam uti livet, äro de födda till trälar, icke annorledes än
riddersmän födas med adeligt blod.”
Chydenius’ skrifter väckte ett enormt uppseende och framkallade
en ström av motskrifter; mer än de flesta kunde han sätta samtidens
sinnen i rörelse. Men hans inverkan på längre sikt var
anmärkningsvärt obetydlig. Han blev påfallande snart glömd, och den följande
tidens författare rönte mycket ringa inflytande från honom. Först
under de senaste generationerna har han på nytt blivit föremål för
stark uppmärksamhet.
På 1760-talet utkom också ett par skrifter av den redan i
förbigående omtalade E. F. Runeberg, och de ha intresse genom att
utgöra Frihetstidens och över huvud taget hela periodens nästan enda
verkliga försök till en teoretisk behandling av de allmänna
ekonomiska sammanhangen; de två skrifternas namn voro Tal om varors
värden (1760) och (den något större) Tankar om penningars värden
(1762). Fastän också de utmärkas av originalitet, är den av helt
annat slag än hos Chydenius, ja, de utgöra i mycket en motpol till
Chydenius’ framställningar. Medan den senare också i sådana skrifter
som hade en teoretisk uppränning — framför allt Den nationnale
winsten (1765) — mycket snart kom över på praktiska yrkanden, var
Runeberg, om uttrycket må tillåtas, en entusiastisk teoretiker, som
satte en ära i denna läggning, medan han tvärtom var mycket
försiktig och återhållsam i sina yttranden om ekonomisk politik. I sig
själv erbjuder Runebergs ekonomiska teori visserligen ej stort
intresse, utöver det som låg i själva lusten att försöka sig på sådana
uppgifter. Han stod i huvudsak främmande för de redan långt
framskridna bidragen till en ekonomisk teori i England och Frankrike
och var ej på långt när ett tillräckligt starkt huvud för att på egen
hand kunna fullfölja teoretiska tankegångar genom det ekonomiska
systemet. Men genom att ha gjort försöket ger han ett nytt bidrag
till tidens andliga karakteristik, dess oförskräckta mod att försöka sig
på allt möjligt som väckte dess intresse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
