Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Appendix
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Appendix 239
Vad tegarnas utseende beträffar framhåller Hannerberg att deras
långa och smala form kan ha haft sin motivering i jordbrukstekniken,
speciellt vad beträffar plogning och harvning. Även vid ensamma
gårdar hade tegarna ett dylikt utseende och efter skiftesreformerna
delades åkern gärna i långa smala tegar. Antagligen vållades
disproportionen i tegarnas form snarare av för korta än för långa tegar.
Järnhantering • I sin tidigare omnämnda recension diskuterar
Hannerberg också järnhanteringen. I två diagram (XVI och XVII) i
”Sveriges ekonomiska historia från Gustav Vasa, II” har Heckscher
framställt prisutvecklingen för stångjärn, tackjärn och träkol samt
smideslönerna, omfattande perioden 1732—1815. Det första
diagrammet innehåller indextal beräknade på rörliga femårsmedeltal. Perioden
1736/40 är bas = 100. I det andra diagrammet har stångjärnsindex
satts = 100. Övriga indices ha sedan omräknats i förhållande till
stångjärnsindex. Heckscher är medveten om att det mot detta
förfaringssätt kan invändas att läget under 1730-talet kan ha varit
exceptionellt. Ett dylikt förhållande skulle då påverka
slutsatserna.
Hannerberg ställer sig tveksam till valet av basperiod. Skälet
härtill är att den svenska jämprisnivån, vilken i allmänhet följde den
inhemska prisnivåns fluktuationer, avvek från dessa i negativ
riktning under basperioden och 1740-talets tidigare del. Anledningen
härtill får sökas i avsättningssvårigheter på den engelska marknaden.
Om det nu förhåller sig så att järnpriserna under basperioden voro
pressade i förhållande till den inhemska prisnivån, skulle vid en
senare jämprisstegring indexkurvan för järnet komma att ligga över
kurvan för den inhemska prisnivån. Under dylika förhållanden
betvivlar Hannerberg att basperioden är lämpligt vald.
Det är påfallande att indexkurvorna från 1740-talet och till
början av 1800-talet löpa tämligen parallellt. Tackjämskurvan ligger
överst, stång jämskurvan nedanför och träkolspriskurvan och
smides-lönekurvan lägst, inflätade i varandra med träkolskurvan som regel i
det högre läget.
Som prov väljer Hannerberg en annan basperiod nämligen 1750/54.
Heckschers undersökning visar ”att tackjärnspriserna enbart under fem
år av hela den 84-åriga period, som är representerad, visade mindre
uppgång i förhållande till stångjärnspriserna än 1736/40”. Användes
den nya basperioden blir resultatet helt annorlunda. Fem år av
åttiofyra blir sextiofem år av åttiofyra. Träkolets prisutveckling blir så gott
som parallell med stångjärnets fram till 1780-talets senare del för att
sedan undergå en gynnsammare utveckling under 1790- och
1810-talen och en ogynnsammare under 1800-talets första år. Arbetslönerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
