Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Appendix
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
240 Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815)
ha ett växlande förlopp men hålla i allmänhet takten med
stångjärns-priserna från 1750-talet till sekelskiftet.
Hannerberg framhåller att en metod som tillåter en enda
femårsperiod att sätta sin prägel på hela förloppet inte kan accepteras.
Smideslönerna diskuteras av Bertil Boethius i den förut omnämnda
uppsatsen. Heckschers framställning grundar sig på framräknade
reallöner för nio arbetare vid fyra bruk. Boethius invänder att detta
relativa fåtal arbetare knappast utan vidare kan betraktas som
representativt. Även Hannerberg uttrycker i sin recension tvivel på
materialets representativitet.
De varor som arbetarna togo ut från bruksmagasinet måste enligt
Boethius ha varierat allt efter familjernas sammansättning.
Antagligen påverkades reallönerna starkast av den betalning in natura som
utgick i spannmål. Ett närmare studium av denna faktor avslöjar nya
svårigheter. Om spannmålen var billigare vid bruket än på öppna
marknaden, medförde ökade spannmålsuttag en reell lönehöjning.
Å andra sidan kunde bruket göra sig en vinst genom att debitera
arbetarna spannmålsuttag till dagspriser, under förutsättning att
spannmålen tidigare inköpts till ett lägre pris. Heckscher har visat att
spannmålsuttagen vid Gimo voro störst under depressionerna på
1730- och 1740-talen, under 1750- och 1760-talens inflation och
under kris- och missväxtåren vid sekelskiftet. Så länge dessa variationer
inte studerats är det omöjligt att använda Heckschers material för att
få ett begrepp om reallöneutvecklingen.
Manufakturer • Heckschers framställning av den merkantilistiska
regleringspolitikens misslyckande beträffande manufakturerna
överensstämde i hög grad med den nyklassiska ekonomiska teoriens
värderingar, vilka hade en övertygad anhängare i Heckscher. En helt
annan samhälls- och historiesyn kommer till uttryck i Per Nyströms
avhandling ”Stadsindustriens arbetare före 1800-talet” (Den svenska
arbetarklassens historia. Stockholm 1955). Nyström framhåller att
den materialistiska historieuppfattningen haft stor betydelse för hans
arbete. Hans av Marx influerade historiesyn kommer honom att ställa
sina problem ur klassmotsättningarnas perspektiv, ett grepp som
medför att uppmärksamheten riktas på tidigare i hög grad förbisedda
företeelser. I detta sammanhang är det emellertid endast möjligt att
taga upp en frågeställning som direkt anknyter till och polemiserar
mot Heckschers framställning.
Heckscher framhåller, utan att närmare diskutera förhållandet, att
det totala antalet arbetare inom manufakturerna sjönk från
1760-talet till sekelskiftet. Samma tendens uppvisar också antalet vävstolar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
