Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Appendix
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Appendix 241
inom textilmanufakturerna. Mot denna bakgrund ter det sig
emellertid egendomligt att produktionsvärdet inom näringsgrenen steg under
samma period. Om man i motsats till Heckscher i stället för
arbetarantal och vävstolsantal vid en bedömning av manufakturerna under
1700-talets senare del utgår från tillverkningsvärdet blir slutsatsen
snarast att man här har att göra med en näringsgren som tillfrisknat
och stabiliserats efter 1760-talets krisår.
Nyström anser det emellertid inte möjligt att utan vidare draga
en dylik slutsats. Källmaterialet har inte närmare undersökts och i
varje fall är det realistiskt att betrakta uppgifterna om
tillverkningsvärdena som osäkra. Även sedan Heckschers beräkningar förefalla
att ha eliminerat den osäkerhetsfaktor, som det starkt fluktuerande
penningvärdet utgör, kvarstå dock vissa svagheter. Den samtida
lagervärderingen kan upptaga ansenliga partier ej säljbara varor till
för höga priser. Men enligt Nyströms mening finns det knappast
anledning att antaga, att skillnaden mellan bokföringsvärdet och det
realistiska försäljningsvärdet ökat under perioden.
Nyström anser att då enbart tillverkningsvärdet inte ger någon grund
för en bedömning av manufakturernas utveckling är det nödvändigt
att utföra undersökningar efter andra linjer.
Nyström inleder med att ge en översikt över
manufakturbranschernas inbördes storleksförhållanden. Som absolut dominerande framstår
textilbranschen, varav enbart yllemanufakturerna sysselsatte 60 % av
samtliga manufakturarbetare. På 1740-talet förefaller textilindustrien
som helhet att ha sysselsatt omkring 84 % av det totala antalet
manufakturarbetare. Vad beträffar de andra branscherna är det
endast tobaksmanufakturerna som sysselsatte ett nämnvärt antal
arbetare. Denna branschs andel av det totala arbetarantalet uppgick till
omkring 10 %. Återstoden, ca 6 %, fördelades på ett antal
tillverk-ningsgrenar i mycket blygsam skala. De flesta arbetarna voro mycket
löst knutna till respektive manufaktur. Detta gäller framför allt
textilindustrien. Inom denna bransch var spinnerskorna den
dominerande gruppen. Tillsammans med vissa andra grupper manliga
specialarbetare redovisas de under beteckningen ”diversearbetare”.
Spinnerskorna voro till största delen hemarbetare och de drabbades
i hög grad av fluktuationerna i arbetstillgången.
De tidigare redovisade totalförändringarna inom manufakturerna
fördelade sig synnerligen ojämnt på de olika branscherna. Ökningen
i tillverkningsvärdena kom nästan helt på sockerbruken,
tobaksfabri-kerna och småmanufakturerna. Dessa minskade heller inte sitt
arbetarantal. Under de båda perioder, vilka Nyström underkastat en
komparativt statistisk analys, nämligen 1761—65 och 1791—95, visade de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
