Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Appendix
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
242 Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815)
dominerande manufakturbranscherna inom textilindustrien ungefär
samma tillverkningsvärde. Det var framför allt inom dessa som
sys-selsättningsnedgången gjorde sig gällande.
Industristatistiken tillhandahåller också informationer beträffande
den tillverkade kvantiteten av olika varuslag. Sorteringen är
emellertid mycket omfattande, vilket erbjuder svårigheter vid ett studium
som i huvudsak inriktas på totalkategorier. Olika varuslag och olika
kvaliteter kunna inte utan vidare summeras. En värdestegring för en
produkt kan dessutom komma till stånd på så sätt att kvaliteten
förbättrats men den tillverkade kvantiteten inte ökats.
Trots de svårigheter källmaterialet erbjuder anser sig Nyström
kunna konstatera att sockerproduktionen ökade. Även
tobaksproduk-tionen visar en likartad utveckling under perioden 1780—1800, då
det är möjligt att sammanställa totalsiffror för hela riket.
Produktionen steg här med omkring 40 % medan arbetarantalet sjönk med
14 %. Uppenbarligen rör det sig i bägge branscherna om
expanderande manufakturgrenar.
Dessa siffror visa enligt Nyström att antalet arbetare inte kan
läggas till grund för en bedömning av manufakturernas utveckling.
Förklaringen till att produktionen ökade medan arbetarantalet sjönk kan
inte sökas i ökad mekanisering. I stället tycks anledningen delvis
ligga i en ändring av tillverkningsprogrammet från relativt mer till
relativt mindre arbetskrävande tillverkningar. På så sätt kunde
produktionen per arbetare ökas.
Nyström har också sökt konstatera huruvida liknande
utvecklingstendenser kunna spåras inom klädesfabrikationen i Stockholm. De
jämförda perioderna äro åren 1759—61 och 1791—93. Vid båda
dessa tillfällen var antalet i gång varande vävstolar ungefär lika
stort. Både tillverkningsvärdet och produktionsvolymen totalt och
per vävstol hade stigit mellan de båda perioderna. Sålunda hade
alntalet ökat med 8.7 %. Samtidigt hade en ändring av
tillverkningsprogrammet ägt rum så att en förskjutning inträffat mot finare
kvaliteter. Uppenbarligen befann sig inte heller denna industri på
tillbakagång. Om yllemanufakturen i sin helhet konstaterar Nyström, att
det hade skett en koncentration av produktionen till ett mindre
antal varuslag, av vilka klädet dominerade, och samtidigt en
förskjutning till högre kvaliteter.
Nyströms forskningsresultat tyda sålunda på att det inom
manufakturerna förelegat ett nära samband mellan tillverkningsprogram
och arbetarantal. Det är tydligt att manufakturerna inte tynade bort
under 1700-talets senare hälft. I stället ägde en stabilisering rum.
Den standardiserade tillverkningen ökade också avsättningen på
hemmamarknaden. Man kan inte draga några vittgående slutsatser ur det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
