- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
244

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Appendix

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

244 Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) statistiken. Före 1750 föreligger så gott som endast mantalslängder. Tyvärr tillåter inte detta material jämförelser mellan Stockholms och landsortsstädernas hantverkare. Dock bör den relativa yrkesfördelningen kunna följas före och efter 1750. Ännu omkring 1750 dominera skräddare och skomakare till 40 % landsortsstädernas hantverkare. Stora grupper bildas också av hattmakare och kopparslagare. I jämförelse med 1720 visa guldsmederna en överraskande stark expansion. Det måste här vara fråga om stora förändringar i marknadsförhållanden och arbetstillgång. Som orsak härtill framhåller Söderlund välståndshöjningen i början på frihetstiden och övergången till oinlösligt sedelmynt (1745) vilket bör ha medfört ökat intresse för sparande i form av guld- och silversmide. Totalt undergick landsortsstädernas hantverk en stark expansion under tiden 1720—50 även om denna var begränsad till ett fåtal yrken. Hantverket i Stockholm kan följas huvudsakligen på grundval av tillgängliga taxeringslängder över den årliga kontributionen. Denna drabbade inte alla hantverkare och Söderlund beräknar de befriades antal till 10 % av totalantalet. De taxerade hantverkarnas antal steg snabbt 1720—24 och förblev stationärt 1725—50. Stagnationen sammanföll med en stark befolkningsökning. Avsättningsmöjligheterna för hantverksprodukter böra sålunda ha ökat. Då antalet verkstäder under perioden var i det närmaste konstant och då man inte kan antaga någon produktivitetsökning, bör produktionsökningen ha kommit till stånd genom ökad företagsstorlek. Vad yrkesfördelningen beträffar dominerade skräddare och skomakare, varefter följde smeder och snickare. Under 1700-talets senare hälft expanderade framför allt landsortsstädernas (och landsbygdens) hantverk. Enligt ståndsstatistikens uppgifter omfattade hantverkarklassen 1751 22 000 å 23 000 yrkesutövare. Av dessa var en tredjedel lanthantverkare. Uppgifterna för olika år äro inte fullt jämförbara, varför en jämförelse mellan 1751 och 1800 blir ytterst osäker. En sådan skulle dock ge vid handen att antalet mästare i städerna har ökat med nära 33 %, gesällerna med 62 % och lärlingarna med 40 %. Totalökningen är ca 44 %. Antalet lanthantverkare skulle enligt samma källa ha ungefär fördubblats. Med ledning av uppgifter som från magistraterna inlevererats till Kommerskollegium, kan en relativt fullständig statistik sammanställas för tiden omkring 1790. Här är det möjligt att jämföra med uppgifterna från 1750. I landsortsstäderna skulle enligt denna källa antalet verkstäder ha ökat med 35 %, antalet gesäller och lärlingar sammanlagt med 45 % och det totala antalet sysselsatta inom landsortsstädernas hantverk med 40 %. Folkökningen i dessa städer upp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free