- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
251

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det stora genombrottet (1815—1914) - Förutsättningar och innebörd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Förutsättningar och innebörd 251 skulle ha varit, om dess territorium hade förblivit sådant det var före frederna i Brömsebro och Roskilde; detsamma gäller Sveriges klimatiska förhållanden, som icke tillåta samma användning av sjökommunikationer som av samfärdseln till lands. Hur mycket landkommunikationernas utveckling betydde i Sverige framgår bland annat av den viktiga förändringen att de särskilda landsdelarnas inbördes isolering tog slut. Ännu i slutet av 1860-talet kunde Norrland råka ut för en sådan olycka som nära nog hungersnöd, trots att skörden i de sydligare landsdelarna icke hade varit allt för dålig, och orsaken var att järnvägsnätet då ännu icke hade vuxit ut över landets norra delar; sedan detta skett har ingen motsvarighet förekommit eller kunnat förekomma. Nästan allt som nu har sagts kan också betecknas med uttrycket industrialisering. Länge höllo de icke agrariska näringarna föga mer än jämna steg med jordbruket i fråga om att sysselsätta befolkningen, också om de förmodligen i allmänhet beredde sin befolkning en något högre levnadsstandard än lantbefolkningen. Jordbruksbefolkningens andel i totalbefolkningen företedde ingen väsentlig nedgång före 1870, då den ännu var så väldig som 72.4 %; och jordbruksbefolkningens absoluta nedgång inträffade ej förrän efter 1890 samt höll sig inom ganska måttliga gränser ända fram till 1920-talet. Men den senaste siffran, som visserligen är grundad på en enbart partiell folkräkning år 1936, visar en andel för jordbruksbefolkningen som är jämnt hälften av 1870 års, 36.2 %; för första gången i Sveriges historia försörjde industrien därefter ett större antal människor än jordbruket. Och denna utveckling har väl att märka gått tillsammans med ojämförligt större omvälvningar också på jordbruksområdet än någonsin förr i historien. Liksom bakom de flesta mänskliga förändringar finner man som drivkraft till allt detta också en ändrad sinnesförfattning. I äldre tider förläde människorna nästan alltid guldåldern till det förflutna; Hora-tius har givit den tankegången ett ryktbart uttryck genom satsen att föräldrarnas tidsålder var sämre än farföräldrarnas men att vår egen tid var ännu sämre och skulle följas av den allra sämsta. I stället för en sådan uppfattning uppkom redan under upplysningstiden dess motsats; och med utgångspunkt därifrån blev 1800-talet bärare av utvecklingsoptimismen, tron på att guldåldern var det som man befann sig på väg till, tron på att nutiden endast överträffades av en enda tid, nämligen framtiden, tron på att framsteget var mänsklighetens naturliga utvecklingstendens, som alltid med god vilja och gott förstånd kunde förverkligas. Den väldiga andliga strömkantring som här kom till stånd medförde av självklara skäl verkningar på alla ekonomiska områden men utan tvivel starkast inom jordbruket, därför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free