- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
259

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det stora genombrottet (1815—1914) - Järnhantering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Järnhantering 259 rollen inom den svenska järnhanteringens första led, masugnsproces-sen, fastän i betydligt mindre grad än tidigare, av dubbel eller tredubbel anledning. Sålunda fick Sverige redan tidigt en tillverkning av kokstackjärn, alltså efter samma metod som sedan 1700-talets stora genombrott dominerar masugnsdriften i nästan alla andra länder. Det järn som framställdes med koks blev visserligen icke lika högkvalifi-cerat som träkolstackjärnet utan endast utgångsmaterial för s.k. han-delsjärn, avsett för ändamål som ställa mindre anspråk än det på träkolstackjärn grundade smidbara järnet. Den svenska tillverkningen av kokstackjärn har genomgående vuxit så starkt att det nu (1941) ej betyder mycket mindre än träkolstackjärnet. För det andra fick man under det nuvarande århundradets första årtionde en ny process, genom användning av elektrisk kraft för bränsleändamål i masugnarna. Denna process har kanske icke fullt motsvarat vad man till en början väntade av den och förutsätter förening med antingen träkol eller koks i masugnarna, men naturligtvis i bägge fallen till mindre kvantitet än i vanliga masugnar. För det tredje har tack-jämsbehovet starkt avtagit i förhållande till det smidbara järnet, därigenom att martinugnarna alltid behöva väsentliga mängder skrot och kunna gå nästan hur långt som helst i användning av detta utgångsmaterial i tackjärnets ställe. Följande siffror för år 1939 kunna ge en föreställning om de olika bränslenas relativa roll. I vanliga masugnar voro träkolen något viktigare än koksen; men koksen svarade likväl för 45 % av tillverkningen i sådana ugnar. Emellertid voro träkolen betydligt viktigare i de elektriska masugnarna — som sammanlagt tillverkade 13 % av tackjärnet; och träkol befanns därför medverka vid omkring 61 % av allt tackjärn, varvid tydligen elektricitetens liksom skrotets roll alldeles måste lämnas å sido. Så mycket är alltså på den punkten kvar av Sveriges och den övriga världens historiska masugnsbränsle. Den absoluta mängd tackjärn som ligger till grund för dessa siffror var 1939 ungefär 644 000 ton. Mot dessa svarade samma år en produktion av smidbara mellanprodukter på icke mindre än 1 180 000 ton. Om den genomsnittliga tackjärnsförlusten vid färskning sättes till 7.81 %, skulle i det allra närmaste hälften av det smidbara järnet ha härstammat från skrot i stället för tackjärn. Detta utgör resultatet av föreningen mellan martinprocessens övervikt inom järnhanteringen som helhet och skrotanvändningens övervikt inom martinprocessen själv. I motsats till vad som nyss sades om träkolet är detta en frukt av nya tider, men samtidigt utgör det en av anledningarna till att ett land som Sverige nästan utan egna stenkolstillgångar kan konkurrera, därför att det spar på tackjärn och därmed på bränsle. Koksmasugnarna äro alltid många gånger större produktionsenheter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free