Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det stora genombrottet (1815—1914) - Trävaruindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 Det stora genombrottet (1815—1914)
som tilläto användning av träet för ändamål som förut helt och
hållet hade varit tillgodosedda av ytterst svåråtkomlig och
kvantitativt obetydlig tillgång på linnelump.
Den äldre typen av trämasseindustri byggde därvid på en mycket
primitiv metod, nämligen träets slipning, vilket resulterade i att det
för hållbarheten skadliga ligninet stannade kvar och man fick ett
papper med mycket svag sammanhållning, som rent av visade sig
svårt att använda utan inblandning med annat material; det var
slipmassan, och den industri som tillverkade den var den mekaniska
massaindustrien. Denna produktionsgren uppkom så tidigt som kort
efter mitten av 1800-talet men utvecklade sig länge långsamt och
kom, även efter att ha tagit långt starkare fart än förut, att stå
tillbaka för de övriga grenarna.
I stället kom det stora framsteget att grundas på ett bättre
tillgodogörande av träfibrerna, nämligen genom cellulosaindustrien. Den
fick två grenar, som ha det gemensamt att frigöra träfibrerna ifrån
det omgivande ligninet och därför bereda en massa och ett papper
med helt annan styrka och hållbarhet. En svensk uppfinnare, Carl
Daniel Ekman, var den ene av de två som först kommo på lösningen
av cellulosa tillverkningens problem; men det föll sig så att en annan,
icke svensk, valde en lut eller kemisk lösning som visade sig mer
ändamålsenlig än den Ekman hade stannat för (kalciumbisulfit i
stället för magnesiumbisulfit). Ur den svenska industriens synpunkt
medförde detta emellertid ingen egentlig olägenhet, och världens
första cellulosafabrik grundades också i Sverige, år 1872 (Bergvik).
Till en början gick emellertid utvecklingen icke särdeles hastigt, utan
det var först två årtionden senare som det verkliga genombrottet
inträffade. Vad det härvid gällde var sulfitindustrien. Men den fick
vid sin sida en annan cellulosaindustri, sulfatindustrien, som byggde
på ännu en annan lut (natron). Cellulosaindustriens två grenar
åstadkommo två olika produkter, sulfatindustrien särskilt det starka
så kallade kraftpapperet, som främst användes för omslagsändamål,
och man kan därför icke säga att konkurrensen mellan dem har varit
av någon avgörande betydelse, fastän den naturligtvis icke har varit
obetydlig; för båda har utvecklingen varit mycket stark. Till dem
anslöt sig sedan en allt viktigare svensk pappersindustri.
Hela denna utveckling fick mycket stor inverkan på skogsvården.
Sågverksindustrien tillmätte alltid furu ett högre värde än gran, och
detta medförde särskilt i blandade bestånd den stora olägenheten att
dessa genom avverkningen av tall övergingo till rena
granskogsbestånd, varvid särskilt den underväxta granen kom att få ökad
utbredning, samtidigt med att granen över huvud taget fick ett lägre
värde. Sulfitindustrien var däremot helt och hållet hänvisad till
gran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
