- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
269

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det stora genombrottet (1815—1914) - Trävaruindustri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Trävaruindustri 269 virke och kom därför icke blott att kompensera sågverksindustriens föregående tendens utan till en tid rent av att åtminstone på vissa håll skapa större knapphet på gran än på tall. Detta utjämnades emellertid i sin tur av sulfatindustrien, som utan egentlig skillnad använde bägge träslagen. Det uppstod därigenom en från början oförutsebar men viktig balans inom skogsbruket. Ur näringslivets allmänna synpunkt bestod åter massaindustriens betydelse till stor del i det faktum att den förutsatte mycket mindre växande virkeskapital än fallet var med sågverksindustrien och därigenom gav skogsbruket en annan riktning. Detta följde av att pappersveden är av mycket mindre dimensioner än virket för sågade varor, för att icke tala om master o.dyl. Förändringen medförde sålunda att man begränsade skogsbruket till ett mindre virkeskapital i skogarna och att Wicksells oro för följderna av urskogsbeståndets försvinnande så till vida icke kom att besannas. Denna verkan ändrades ej av att man övergav en äldre tids skogsbruk, som innebar att skilda arealer kommo till användning för träd av olika åldrar och avverkades genom ”trakthuggning” i tur och ordning. I stället sökte man få skogar med, över hela området, representanter för alla åldrar på träden och uttog genom ”bläd-ning” träd av olika åldrar. De yngre träden togos ut till massaved för pappersmasseindustrien, medan återstoden fick stå kvar tills den hade nått timmerdimension eller eljest en ålder som svarade för sågverksindustrien och andra användningar som krävde äldre träd. Detta ändrade ingenting i att man fick en förkortad genomsnittlig omloppstid, dvs. genomsnittligt yngre bestånd och mindre virkeskapital i skogarna, tack vare pappersmasseindustriens expansion. Den kapitalbesparing som låg häri utgjorde uppenbarligen ett tillskott till landets totala kapitalresurser och ledde till ökad möjlighet för produktion med inhemska kapitaltillgångar, dvs. till lägre räntefot. När det mest kapitalslukande av svenska verksamhetsområden, nämligen järnvägarna, i första rummet försörjdes med utländskt kapital, så blev det inhemska kapital som stod till förfogande för näringslivet i övrigt tack vare virkeskapitalets minskning rikligare än det skulle blivit; och det är anmärkningsvärt att Sveriges kapitalimport upphörde omkring år 1910, då massaindustrien just var färdig att avsluta sin största expansionsperiod. Omkring den tiden pågick en livlig diskussion om den rätta omloppstiden för de svenska skogarna, varvid kravet på en så pass kort omloppstid som tillät skogskapitalets förräntning mötte starkt motstånd från vissa håll. Omloppstidens förkortning kom emellertid att förverkligas tämligen fullständigt, fastän visserligen icke på grund av de skäl som fördes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free