Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det stora genombrottet (1815—1914) - Trävaruindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270 Det stora genombrottet (1815—1914)
i elden utan huvudsakligen på grund av massaindustriens starka
tillväxt i sågverksindustriens ställe.
Häri ligger ingalunda att utvecklingen skulle ha kunnat undgå att
vålla ovälkomna verkningar i andra riktningar. Den nya efterfrågan
på klena virkesdimensioner beredde träkolningen en starkare
konkurrens än fallet var med sågverken, som använde mycket grövre virke
än sådant som gick till kolning; och övergången från sågverk till
massafabriker försvårade därigenom ytterligare bränsleproblemet för
de grenar av järnhanteringen som byggde på träkol. En direkt brist
på grövre virke har vidare inställt sig och därvid i hög grad
medverkat till den ”sågverksdöd” som inträdde redan under det första
världskriget och som icke sedan har följts av någon uppståndelse.
Emellertid har nu en viss knapphet börjat göra sig gällande också
på klenare virkesdimensioner, och det är därför möjligt att också
trämasseindustrien står inför stagnation, vilket tydligen skulle
innebära att Wicksells farhågor nu komme att besannas. Åtgärder för
ökning av skogens avkastningsförmåga anses dock erbjuda stora
möjligheter, och det skulle komma att bero på dem, huruvida man har
att vänta fortsatt expansion av den kanske viktigaste bland de
industrier som sedan sekelskiftet och än mer sedan det första världskrigets
utbrott ha legat till grund för Sveriges ovanligt starka materiella
framsteg under den tiden. En helt annan fråga är, vilken framtid
som den svenska massaindustrien kan påräkna i konkurrens både med
andra länders barrskogstillgångar och med andra skogstillgångar eller
andra ämnen för papperstillverkning än sådana som kunna växa i
Sverige. Samtidigt kan det emellertid bli en fråga av synnerlig vikt
för Sveriges ekonomiska utveckling, om man skall bli i stånd att
tillgodogöra sig den stora mängd beståndsdelar i träet som vid
massaproduktion gå förlorade; och under fredsförhållanden skulle detta
problem i hög grad aktualiseras vid en stagnation av de
hittillsvarande träförädlande industrierna. Under både det första och det
andra världskriget har det därvid framför allt gällt den allt sedan
det föregående kriget aktuella men aldrig förverkligade tanken på
en stor utveckling av sulfitspritindustrien.
Sågverksindustriens relativa ställning i exporten blev aldrig fullt så
hög som fallet var med järnhanteringen under dess starkaste
internationella ställning. Denna nådde ju i början av Frihetstiden omkring
75 % av exporten, sågverksindustrien blev åter stående vid 40 å 45 %.
Men icke desto mindre utgjorde denna därigenom uppenbarligen i
senare hälften av 1800-talet landets ojämförligt viktigaste
exportnäring. När dess absoluta och ännu långt mera relativa roll började
gå tillbaka, så ryckte emellertid pappersmassan in på exportens
område, och ända till för helt få år sedan företrädde dessa två grupper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
