Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det stora genombrottet (1815—1914) - Liberal näringspolitik och dess motsats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
däremot vill det synas som om icke ens de äldsta fackföreningarna hade
haft sin rot i skråtidens gesällföreningar. Trots sin höga ålder inom
begränsade lokaliteter och yrkesområden försvann skråväsendet alltså
utan att lämna spår efter sig, och någon verkligt djupgående faktor i
Sveriges utveckling kan man ej anse att det någonsin har varit.
1800-talets ekonomiska lagstiftning lät mycket mer tala om sig i ett
annat hänseende, nämligen på handelspolitikens område. Dess
inflytande var också där efter all sannolikhet väsentligt starkare, fastän det
knappast är något tvivel om att det överskattades också på detta
område.
I början av 1800-talet härskade icke blott högprotektionismen utan
vad man måste kalla prohibitismen, dvs. ett system av importförbud.
I realiteten voro varorna visserligen icke därmed utestängda, ty
förbuden verkade som ett tullskydd vars höjd bestämdes av
smugglingskostnaderna. I nu föreliggande fall känner man exempelvis att
handelshusen i den då relativt taget ganska betydande handelsstaden
Ystad hade stora källare för smuggelgodset, med gångar och gömslen
bakom väggfasta speglar osv., allt efter rent rövarromantiska mönster;
och det finns ingen anledning att antaga att andra handelsstäder
skulle ha företett en annan prägel. Den övergång från förbudssystem
till tullskydd som därefter satte in kom därför sannolikt icke att
underlätta samfärdseln i så hög grad som man skulle ha trott enbart
med hänsyn till själva bestämmelsernas ändring. En lättnad skapades
otvivelaktigt, men i stor utsträckning innebar förändringen — liksom
mycket annat av 1800-talets näringsreglering — att man legaliserade
vad som förut hade existerat i strid mot lagen.
De första verkliga lättnaderna i den gamla kommersiella politiken
gällde sjöfarten, där näringslagstiftningens hörnsten produktplakatet
i någon mån tilläts falla sönder genom sjöfartstraktater med olika
länder, varigenom deras fartyg befriades från det förbud
produktplakatet innebar. Denna metod blev så genomförd att förordningen
kunde bibehållas på papperet, och ännu i dag är den icke formligen
upphävd, endast småningom satt ur spelet för det ena landet efter det
andra.
Inom handelspolitiken i trängre mening var det ej några
djupgående förändringar som ägde rum före halvsekelskiftet. Sverige fick
emellertid då en regeringsledamot — inom kort finansminister —
som såg sin uppgift i att till Sverige överföra de liberala principer
som gingo sin segergång på området i land efter land; särskilt
medförde det starka inflytandet från liberal fransk ekonomi i teori och
praktik att den svenska utvecklingen blev utpräglat påverkad från den
franska. Johan August Gripenstedt, som det här gällde, var
personligen särskilt influerad av dessa tendenser, i första rummet företrädda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
