Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det stora genombrottet (1815—1914) - Liberal näringspolitik och dess motsats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av den på sin tid ryktbare popularisatom Frédéric Bastiat, som då
åtnjöt ett stort rykte också i Sverige; och det är ej otänkbart att
Gripenstedt i detta hänseende såg på sig själv som ett slags svensk
Napoleon III, med uppgift att till folkets bästa genomföra liberalismen
utan pedantiska hänsyn till vad folkets egna representanter påstodo
eller försökte. Under 1850-talet lyckades Gripenstedt få bort förbuden
ur både import- och exporttulltaxorna samt avskaffa även
exporttullarna och uppnå tullfrihet för jordbruksprodukter samt sänkta
industritullar. Det var framför allt den internationella prisstegringen,
sedan de kaliforniska guldfyndigheterna hade upptäckts omkring år
1850, som banade väg för dessa strävanden, därför att de å ena sidan
skapade en högkonjunktur och å andra sidan läto den prisstegring
tullarna medförde förefalla både oberättigad och ofördelaktig.
Gripenstedt blev föremål för mycket kritik med anledning av de
vältaligt optimistiska teckningar han i några stora tal 1857 gav av
lägets beskaffenhet — de kallades av motståndarna ironiskt hans
blomstermålningar. Omedelbart efter att talen hade hållits utbröt
nämligen en för tillfället mycket svårartad kris, och den ansågs
vederlägga hela Gripenstedts tolkning av läget. Emellertid förlöpte krisen
mycket lätt och hastigt, trots sin till en början akuta karaktär, och
Gripenstedt vidhöll då så mycket mer orubbligt sin ståndpunkt. Han
fick en ny möjlighet att göra den gällande, trots att den fortfarande
icke åtnjöt större sympatier inom riksdagen, när det s.k. franska
handelstraktatsystemet, grundlagt genom Cobden-Chevalier-fördraget
mellan England och Frankrike 1860, bredde ut sig till land efter
land. Genom att låta Sverige 1865 ingå i detta traktatsystem låste
Gripenstedt icke blott fast de tidigare tullsänkningarna, utan
genomförde ytterligare nya, utan att därvid till en början indraga riksdagen
i frågans behandling, sålunda alldeles samma taktik som
Napoleon III själv från början hade tillämpat. Fördraget kom sedan inför
ständerna vid 1865/66 års riksdag — samma ryktbara riksdag då det
stora, av De Geer-Gripenstedts regering framlagda
representationsförslaget kom att antagas; och med den respekt man i Sverige
vanligen har haft för internationella uppgörelser blev det jämförelsevis
lätt för finansministern att få ständerna med på att godkänna
fördraget. Detta utgjorde i det närmaste frihandelns höjdpunkt i Sverige.
Det har ej gjorts några vetenskapligt hållbara undersökningar av
frihandelns betydelse för Sveriges ekonomiska expansion under den
nu ifrågavarande tiden, och uppgiften är dessutom svår av många
anledningar, främst den att frihandeln blott utgjorde ett av de många
leden i den stora frigörelseprocessen. Att uppkomsten och
utvecklingen av den stora nya exportindustrien, sågverksindustrien,
underlättades genom frihandeln är emellertid en given sak; ty frihandel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
