- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
281

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det stora genombrottet (1815—1914) - Samfärdsel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Samfärdsel 281 Hult skulle förbindas med en järnväg och järnvägens uppgift alltså skulle inskränkas till att förmedla trafiken mellan två inre vatten. Hur världsfrämmande eller, kanske bättre, främmande för den verkliga innebörden i det nya trafikmedlet denna tanke var framgår rent praktiskt därav att den plats som var tänkt såsom slutpunkten för von Rosens järnväg, den lilla lastageplatsen Hult vid Vänem, ännu i dag saknar järnvägsförbindelse, trots att det svenska järnvägsnätet sedan dess har fått en längd av nära 17 000 kilometer — Rosens första och enda järnväg blev nämligen aldrig färdig. I Rosens ställe kom det svenska järnvägsväsendet att präglas av en man som tillhörde en helt annan typ, nämligen Nils Ericson. Han var en född härskare, som tydligen tidigare än de flesta hade bildat sig en mening om vilken prägel det svenska järnvägsnätet i sin helhet borde få och som lade i dagen en ovanlig kraft och målmedvetenhet i arbetet på realisering av sin plan. Det behöver knappast sägas att i hans system icke fanns plats för vare sig Rosens tanke eller Rosens person. Nils Ericson blev banbrytaren för vad som ända tills nu har varit utmärkande för det svenska järnvägsnätets utseende, fastän karaktären just för närvarande håller på att definitivt ändras. Han önskade nämligen ett stambanenät i statens hand, varigenom staten skulle få ansvaret för förbindelserna mellan landets olika delar och för kuststädernas förbindelse med det inre landet, i förening med ett inflytande på järnvägsväsendet som helhet, därigenom att de till stambanelinjerna i statens hand anknutna privatbanorna skulle vara hänvisade till att följa den politik som dikterades av härskaren över järnvägsnätets skelett. Också i detalj hade han den mest orubbliga mening om linjernas riktning och blev i stånd att genomdriva denna nästan till alla delar, fastän tanken på en punkt kom att förverkligas först efter hans död. Det är dock tvivelaktigt om Nils Ericson skulle ha lyckats få konung och riksdag, särskilt den senare, med på denna segt fasthållna plan, om icke Gripenstedt hade lagt sitt inflytande i vågskålen och satt in sin lika starka vilja på bifall till Ericsons planer. I detalj rasade visserligen ovanligt häftiga riksdagsstrider om valet mellan olika sträckningar; men även när Ericsons förslag i undantagsfall icke i dessa hänseenden avgick med seger, medförde ändringen ingen djupare omriktning av det nät han en gång hade givit sitt stöd. Det betecknande för Nils Ericsons tankegång uttrycktes av en kritiker genom orden ”skräck för vattenlinjer och städer”. Hans tanke var nämligen den att järnvägarna skulle få en sträckning som stimulerade utvecklingen av näringslivet i sådana landsdelar som hade varit vanlottade genom frånvaro av kommunikationer före järnvägarnas tid men som frånsett detta erbjödo utvecklingsmöjligheter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free