Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det stora genombrottet (1815—1914) - Samfärdsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284 Det stora genombrottet (1815—1914)
på järnvägarna — kunde det också ganska lätt inträffa att en
järnvägslinje genom ett område rent av blev ett medel för att flytta
verksamheten ut till punkter som lågo därutanför.
Undersökningar av järnvägarnas inflytande på
befolkningsfördel-ningen visa också oemotsägligt att deras verkan i allmänhet var
starkast innan de ännu hade kommit till stånd, utan tvivel dels
genom den arbetskraft som själva byggnadsarbetet krävde och dels
genom de förhoppningar som banorna väckte. Under sin trafikperiod
utövade järnvägarna naturligtvis dragningskraft i knutpunkter och
omkring stationerna över huvud taget; men däremot ha de snarast
verkat i riktning av folkminskning kring sådana delar av linjerna som
legat emellan stationerna. Å andra sidan var järnvägarnas inflytande
på landets ekonomiska utveckling som helhet mycket stort och
sträckte sig nästan till hela det ekonomiska systemet, men är just
därför också mycket svårare att redovisa. Järnvägarnas viktigaste
allmänna insats var förmodligen den redan inledningsvis i detta kapitel
påpekade att öka sammanhållningen mellan landets olika delar,
vilket för ett land med Sveriges utsträckning var av stor betydelse. Trots
det norrländska järnvägsnätets gleshet kan man av den anledningen
säga att ingen landsdel påverkades starkare av järnvägarna än
Norrland. Det har här redan tidigare i annat sammanhang påpekats att
den svåra nöd som vållades av missväxten i Norrland mot
1860-talets slut hade till förutsättning att järnvägsnätet då ännu icke hade
nått så långt norr ut — först 1873 kom det ens så långt som till
Krylbo — och att ingen upprepning av dessa lidanden kom i fråga
efter att förbindelsen med det övriga Sverige hade säkerställts genom
nätets utveckling norr ut.
Med automobilismens nya betydelse kom järnvägsnätets expansion
att begränsas i tiden icke blott bakåt utan också framåt, i Sverige
liksom i andra länder. Tillkomsten av nya järnvägslinjer hade redan
ganska länge varit obetydlig och kan nu anses helt och hållet avslutad,
fastän läget under det andra världskriget, med en av kriget vållad
brist på motorbränsle, gör tidpunkten (1941) olämplig för
antaganden om vad framtiden kan bära i sitt sköte på detta område.
Att landtransporten på detta sätt nästan revolutionerades under
1800-talet, betyder givetvis icke att sjöfarten skulle ha stått utanför
den ekonomiska expansionen. Emellertid voro förändringarna på
dess område obestridligen mindre än i fråga om järnvägarna, och
särskilt dröjde de påfallande länge med att få större betydelse.
Visserligen fick Sverige redan 1818, genom den inflyttade
engelsmannen Samuel Owen, vad som har varit den första ansatsen till den
största tekniska omvälvningen på området, nämligen ångbåtarnas
tillkomst, länge vid sidan av men slutligen som ersättare av segel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
