Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det stora genombrottet (1815—1914) - Samfärdsel - Grosshandel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grosshandel 285
fartygen. Men det skulle dröja länge innan detta senare resultat
uppnåddes, ty det tidiga försöket fick under en lång tid efteråt
endast mycket svaga efterföljare, vare sig orsaken var kapitalbrist
eller annat. Också om man, efter den metod som vanligen anses
uttrycka ångfartygens större trafikintensitet i förhållande till
segelfartygen, tredubblar deras tonnage som underlag för en jämförelse,
så får man gå ända till 1880-talet för att finna likställighet emellan
ångfartygs- och segelfartygstonnage. I betraktande av att Robert
Fulton redan 1807, ett tjugutal år före järnvägarnas genombrott, gjorde
sin ryktbara färd med ett ångfartyg på Hudsonfloden, förefaller detta
dröjsmål nästan oförklarligt långt. Men också utomlands hade
ångfartygen av olika anledningar ovanligt svårt att slå igenom, och i
Sverige var det i ännu högre grad fallet. Efter 1880-talet tog å
andra sidan utvecklingen också i Sverige stark fart, ej blott i fråga
om att ersätta segelfartygen med ång- och motorfartyg — en
förändring som nu kan anses alldeles genomförd — utan också i andra
hänseenden. Så ökades företagsstorleken i hög grad, och från början av
det nuvarande århundradet har också oceantrafik i linjefart under
svensk flagg kommit i gång.
Grosshandel
Till de jämförelsevis få områden som minskades i betydelse under
1800-talets lopp hörde grosshandeln eller de stora handelshusen. Däri
låg en av de mest betecknande företeelserna i övergången från det
tidigare 1800-talets, med äldre förhållanden likartade samhälle och
det i trängre mening moderna. De större köpmännens roll förblev
alldeles dominerande ungefär fram till halvsekelskiftet. Sedan
1700-talets slutperiod utövade i synnerhet den redan i föregående kapitel
omtalade firman Tottie & Arfwedson i Stockholm ett stort inflytande
på näringslivet i allmänhet och skötte bl.a. långt större del av
Stockholms dominerande järnexport än något annat företag. Vid dess sida
framträdde handelsfirman Michaelson & Benedicks, som
representerade ett av de jämförelsevis få större insatserna av svensk-judiska
affärsmän, också i Stockholm; den fick ett särskilt rykte genom sin
förbindelse med Karl XIV Johans s.k. skeppshandel, då svenska
krigsfartyg såldes till de upproriska kolonierna i Sydamerika. I
Göteborg uppstod ett visserligen kort men feberaktigt kommersiellt
uppsving i samband med kontinentalsystemet, som gjorde Göteborg till
ett av Europas centra för överföring av kolonialvaror och engelska
industriprodukter till det europeiska fastlandet, i strid med den av
Napoleon påbjudna ”självblockaden”; helt naturligt ledde denna
företeelse efteråt, sedan dess förutsättningar hade upphört, till ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
