- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
291

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det stora genombrottet (1815—1914) - Kapitalanskaffning och kreditorganisation

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kapitalanskaffning och kreditorganisation 291 kredit i större utsträckning för löpande ändamål än Riksbanken hade gjort. Men genom den roll sedelutgivningen spelade för dem kommo de i allmänhet att försumma inlåningen. T.o.m. dessa banker utövade förmodligen länge mindre inflytande på kapitalanskaffningen än fallet var med handelshusen och de privata långivarna. Ett mer utbrett privatbanksystem fick Sverige först genom tillkomsten av aktiebanker eller kreditaktiebolag, av vilka det första, Skandinaviska kreditaktiebolaget (numera Skandinaviska banken), kom till stånd 1863. Som namnet på denna bank anger, hade den varit avsedd att bli en gemensam skandinavisk institution, och planen därpå hade stöd från den obestridde ledaren av nästan hela det danska näringslivet, G. F. Tietgen, fastän planen i denna form strandade och banken slutade med att bli rent svensk, till en början enbart i Göteborg. Trots att typen för den icke sedelutgivande aktiebanken blev mer modem än den s.k. enskilda bankens, så var det likväl en bank av den senare typen som i särskilt hög grad kom att bana väg för det svenska bankväsendets nyare utveckling. Det var A. O. Wal-lenbergs skapelse, den 1856 tillkomna Stockholms enskilda bank, som tjänade sina sporrar genom att utan svårighet rida ut 1857 års så kort tid efter bankens tillkomst inträffande kris. Dess svårigheter under den därpå följande krisen, 1878/79, blevo betydligt större, men den lyckades bli herre även över dem, också om de denna gång gjorde sig gällande länge efteråt. När statens utländska upplåning började övergå i bankernas händer, så var det främst Stockholms enskilda bank som — länge i rivalitet med den 1871 tillkomna Stockholms handelsbank (numera Svenska handelsbanken), snart under ledning av den tyskfödde Louis Fraenckel — tog hand om upplåningen. Den drog därvid allt mera fördel av den franska lånemarknaden och bidrog sålunda att försvaga förbindelsen mellan Sverige och dess gamla finansiella centrum Hamburg, visserligen samtidigt med att också den tyska marknaden togs i anspråk, främst genom Fraenckels medverkan. Det slutliga genombrottet för ett modernt svenskt bankväsende förutsatte emellertid också en ny organisation av Riksbanken och i samband därmed en långt skarpare skiljelinje mellan centralbankens och affärsbankernas områden. Under 1800-talets sista årtionden fick Riksbanken en långt mer målmedveten och planmässig ledning än tidigare, genom sin kanske hittills mest betydande ledare J. W. Am-berg; och som krönet på hans verksamhet genomfördes 1897 beslutet om sedelmonopol för Riksbanken, varigenom alltså de enskilda bankerna fingo avveckla sin sedelutgivning och därigenom också föras över på inlåningsverksamhet som en faktor av avgörande betydelse för deras utveckling. Riksbanken gick nu över till den rörliga räntefotens politik efter engelskt mönster och blev en verklig centralbank,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free