Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det stora genombrottet (1815—1914) - Kapitalanskaffning och kreditorganisation - Detaljhandel och konsumentkooperation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
292 Det stora genombrottet (1815—1914)
samtidigt med att affärsbankernas utveckling tog förut oanad
omfattning.
Efter dessa stora förändringar var det framför allt två grupper som
gjorde sig gällande inom Sveriges liksom flertalet andra länders
näringsliv, nämligen ledarna av dels industrien och dels bankväsendet.
Inom de flesta av affärslivets grenar var det industri- och bankledarna
som utövade det starkaste inflytandet, och nya insatser hade icke stora
möjligheter att slå igenom utan att stödjas av dem.
Detaljhandel och konsumentkooperation
Emellertid förekom det åtminstone ett viktigt område inom det
ekonomiska livet som bars upp av helt andra krafter, och dessa fingo
i Sverige större betydelse än på de flesta andra håll. För att inse deras
betydelse kan det vara lämpligt att utgå från detaljhandeln. Den
företedde helt andra utvecklingstendenser än grosshandeln.
Detaljhandeln fick snarare ökade än minskade uppgifter, kanske främst i
samband med den stigande levnadsstandarden, som skapade större
frihet i efterfrågan, i samma mån som denna långt mer än förut
kunde rikta sig på umbärliga varor; detta måste nästan
oundgängligen komma att öka försäljningsarbetets betydelse, därför att det
behövdes mer bearbetning av kunderna när dessa mindre än förut voro
hänvisade enbart till livets ofrånkomliga nödtorft. Medan alltså
detaljhandeln som sådan blev viktigare än förut, så förelåg å andra
sidan ingen tendens att överföra dess uppgifter till
produktionsföretagen, så som fallet var med grosshandeln; detaljhandeln måste
nästan oundgängligen utövas fristående och kunde därför svårligen
absorberas av andra näringsgrenars bärare. Så till vida var dess
ställning ganska oangriplig. Men å andra sidan var detaljhandlarnas
möjlighet att utöva inflytande på det ekonomiska livets riktning ej stor,
ty de särskilda företagen voro små och i allmänhet svaga, utan
förmåga att draga till sig företagarbegåvningar. I ett mycket begränsat
fall inträdde det en förändring däri genom att varuhusens typ fick
några representanter i Sverige. Men en ny tendens av grundläggande
betydelse kom ej alls till stånd på den vägen utan hade helt andra
rötter.
Vad det därvid gällde var den rörelse som har fått det föga
träffande men numera hävdvunna namnet konsumentkooperation,
närmare bestämt ekonomisk verksamhet utövad i konsumenternas
direkta intresse, med andra ord av företag som ägdes av de varors
konsumenter företagen hade till uppgift att tillhandahålla. Det ligger
i sakens natur att inom en sådan organisation producent- och
säljarintressena icke kunde kollidera med konsumentintressena. Också van-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
