Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det stora genombrottet (1815—1914) - Detaljhandel och konsumentkooperation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detaljhandel och konsumentkooperation 293
liga, på ägarnas vinst inriktade förvärvsföretag ha visserligen
konsumenternas intresse till riktpunkt, så till vida som de vid fri
konkurrens äro ur stånd att göra vinst utan att på gynnsammaste villkor
tillhandahålla vad kunderna önska. Men sådana företag tjäna
konsumentintresset indirekt, via prisbildningen eller vinsten, och vid
monopoltendenser kunde verksamheten därför komma i hög grad i strid
med konsumenternas intressen. När verksamheten så som inom
konsumentkooperationen direkt ställdes i konsumentintressets tjänst, var
detta däremot uteslutet. Visserligen utgjorde varken principer eller
tillämpning på detta område något för Sverige specifikt, utan det
andliga innehållet övertogs i allt väsentligt oförändrat från de
engelska konsumtionsföreningarna; men i utbredning och räckvidd
blev den svenska verksamheten minst jämbördig med sin förelöpare.
Konsumentkooperationen började i Sverige som en halvt utopistisk
rörelse omkring sekelskiftet 1900, men tog ingen verklig fart förrän
under det förra världskrigets tid, varefter den utvecklade sig till en
alltmer strängt saklig och praktisk rörelse. Konsumtionsföreningarna
fingo en väldig utbredning över nästan hela landet, och på orter som
dominerades av industriarbetare blevo de nästan allenahärskande
detaljhandelsföretag, medan de fingo betydelse också för många andra
grupper av köpare genom effektivitet och kommersiell skicklighet.
I samband därmed kom verksamheten att sträcka sig långt utanför
detaljhandelns område. Det centrala företaget, som samtidigt
utgjorde det sammanhållande bandet, Kooperativa förbundet,
utvecklade sig till landets största grosshandelsföretag och kunde genom sin
stora omsättning bereda särskilt goda villkor.
Verksamheten gick därvid också utanför grosshandelns område,
genom att gripa tillbaka på produktionen. Närmaste anledningen
härtill var att man själv ville framställa varor som spelade en huvudroll
i avsättningen till föreningarnas kunder, sådana som t.ex. mjöl och
skodon; men därtill sällade sig också en annan synpunkt, som med
hänsyn till det ekonomiska livet som helhet egentligen var viktigare,
nämligen önskan att bryta udden av de privata
produktionsmono-polen. Att detta måste ligga nära till hands för
konsumentkooperationen, följde nästan natumödvändigt av dess redan framställda,
allmänna innebörd; och i själva verket torde man kunna säga att
konsumentkooperationen utgjorde nästan den enda kraft som hade
framgång i sin strid med monopolen. För det svenska Kooperativa
förbundets vidkommande skedde det genom att antingen köpa eller
bygga fabriker på områden där privatmonopolen ansågos särskilt
skadliga. Å andra sidan innebar intet av detta att
konsumentkooperationen skulle ha fått någon central roll inom svensk produktion till
skillnad från handel, och det var i verkligheten uteslutet. Ty Sveriges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
