- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
294

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det stora genombrottet (1815—1914) - Detaljhandel och konsumentkooperation - Penningväsende

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

294 Det stora genombrottet (1815—1914) industri domineras av framställningen av halvfabrikat och produktionsmedel, och det säger sig självt att en sådan verksamhet icke kunde ledas från en organisation bestående av konsumenter, som ej utgjorde köpare av sådana produkter; t.o.m. en ledning av sådana industrier från vanliga handelsföretags sida skulle ha medfört en mycket olämplig organisation. Men inom de gränser förhållandena uppdragit kom konsumentkooperationen att bli en central faktor i svenskt näringsliv, av helt annan typ än de krafter som där eljest gjorde sig starkast gällande. Penningväsende Den förut okända expansion som utmärkte Sveriges liksom de flesta europeiska länders ekonomiska utveckling under tiden mellan 1815 och 1914 sammanhängde med att denna period betecknades av bättre ordning i penningväsendet än som hade förekommit på många århundraden, om ens någonsin förut. Som förut på sitt ställe har omtalats, gick Sverige in i perioden med ett oinlösligt pappersmynt, som dessutom företedde en mycket orolig och störande prägel. Den s.k. myntrealisation som allmänt ansågs böra komma till stånd för att övervinna denna oordning drog visserligen långt ut på tiden, men det avgörande beslutet kunde likväl fattas av 1830 års riksdag, och fyra år senare återgick Sverige på allvar till en effektiv silvermyntfot. Denna höll sig sedan utan några väsentliga rubbningar, med i stort sett fasta växelkurser på utlandet, ända tills den 1873 avlöstes av guldmyntfot. Den förändring som låg i guldmyntfotens antagande gjorde sig utåt mycket litet kännbar, och själva övergången förlöpte ovanligt smärtfritt, långt lättare än i många andra länder. Sverige lyckades nämligen verkställa övergången innan ännu det kort efteråt hastigt inträdande stora internationella prisfallet på silver hade börjat och kunde därför realisera sitt silverförråd utan förluster. Vad som bidrog härtill, ävensom till att förändringarna över huvud tedde sig så obetydliga, var att — i strid med förhållandena i flertalet länder på den tiden — cirkulationen av metalliskt mynt var obetydlig och sedlarna utgjorde det normala betalningsmedlet. Emellertid är det anmärkningsvärt att det system av inlösliga sedlar som alltså var det rådande kunde hålla sig uppe utan allvarliga rubbningar under en så lång följd av år, särskilt i betraktande av att reglerna för sedelutgivning i sig själva voro föga betryggande och den starka splittring i sedelutgivning som följde av mängden sedelutgivande privatbanker ytterligare borde ha försvårat uppgiften. Det saknades visserligen icke ansatser till rusning på enstaka banker under kriser, men bankerna lyckades utan alltför stor svårig-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free