Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det stora genombrottet (1815—1914) - Detaljhandel och konsumentkooperation - Penningväsende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294 Det stora genombrottet (1815—1914)
industri domineras av framställningen av halvfabrikat och
produktionsmedel, och det säger sig självt att en sådan verksamhet icke
kunde ledas från en organisation bestående av konsumenter, som ej
utgjorde köpare av sådana produkter; t.o.m. en ledning av sådana
industrier från vanliga handelsföretags sida skulle ha medfört en
mycket olämplig organisation. Men inom de gränser förhållandena
uppdragit kom konsumentkooperationen att bli en central faktor i
svenskt näringsliv, av helt annan typ än de krafter som där eljest
gjorde sig starkast gällande.
Penningväsende
Den förut okända expansion som utmärkte Sveriges liksom de flesta
europeiska länders ekonomiska utveckling under tiden mellan 1815
och 1914 sammanhängde med att denna period betecknades av
bättre ordning i penningväsendet än som hade förekommit på många
århundraden, om ens någonsin förut.
Som förut på sitt ställe har omtalats, gick Sverige in i perioden
med ett oinlösligt pappersmynt, som dessutom företedde en mycket
orolig och störande prägel. Den s.k. myntrealisation som allmänt
ansågs böra komma till stånd för att övervinna denna oordning drog
visserligen långt ut på tiden, men det avgörande beslutet kunde likväl
fattas av 1830 års riksdag, och fyra år senare återgick Sverige på
allvar till en effektiv silvermyntfot. Denna höll sig sedan utan några
väsentliga rubbningar, med i stort sett fasta växelkurser på utlandet,
ända tills den 1873 avlöstes av guldmyntfot. Den förändring som låg
i guldmyntfotens antagande gjorde sig utåt mycket litet kännbar, och
själva övergången förlöpte ovanligt smärtfritt, långt lättare än i
många andra länder. Sverige lyckades nämligen verkställa övergången
innan ännu det kort efteråt hastigt inträdande stora internationella
prisfallet på silver hade börjat och kunde därför realisera sitt
silverförråd utan förluster. Vad som bidrog härtill, ävensom till att
förändringarna över huvud tedde sig så obetydliga, var att — i strid med
förhållandena i flertalet länder på den tiden — cirkulationen av
metalliskt mynt var obetydlig och sedlarna utgjorde det normala
betalningsmedlet. Emellertid är det anmärkningsvärt att det system av
inlösliga sedlar som alltså var det rådande kunde hålla sig uppe utan
allvarliga rubbningar under en så lång följd av år, särskilt i
betraktande av att reglerna för sedelutgivning i sig själva voro föga
betryggande och den starka splittring i sedelutgivning som följde av
mängden sedelutgivande privatbanker ytterligare borde ha försvårat
uppgiften. Det saknades visserligen icke ansatser till rusning på enstaka
banker under kriser, men bankerna lyckades utan alltför stor svårig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
