Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det stora genombrottet (1815—1914) - Penningväsende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Penningväsende 295
het bemästra dem. Förbindelsen med de utländska kreditcentra var i
allmänhet stark och bidrog utan tvivel till stabilisering. Förhållandet
till de ledande ländernas penningsystem, förmedlat genom
växelkurserna på utlandet, blev ej föremål för egentliga rubbningar;
liksom allt flere länder blev Sverige led i ett penningsystem som, under
engelsk ledning, var starkare internationellt sammanknutet än
någonsin förr.
Övergången till guldmyntfot förenades med tillkomsten av en
skandinavisk myntunion, som visserligen till en början endast omfattade
Sverige och Danmark men två år senare, 1875, fick anslutning också
från Norge. Myntunioner ha sällan utfallit vidare väl, men under
tiden före 1914 var också denna del av det svenska penningväsendet i
stort sett alldeles i ordning, varvid bör tilläggas att unionen så till
vida var särdeles begränsad som den ej i sig själv innefattade det
vanliga betalningsmedlet, sedlarna. Genom uppgörelser under hand
lyckades man emellertid i det stora hela förekomma förskjutningar i
värdet också på sedlarna mellan de tre sammanslutna länderna och
mötte därför icke heller på den punkten några allvarliga problem.
Det säger sig självt att ett så harmoniskt ordnat penningväsende
måste ha spelat en stor roll för utvecklingen av landets kreditväsende
och därigenom liksom även i övrigt för den ekonomiska utvecklingen
som helhet. Med ett något paradoxalt uttryck skulle man kunna
påstå att läget nästan var alltför harmoniskt, ty under denna ordning
vande sig folket nästan av med att träffa anstalter emot en sådan
ödeläggelse av penningväsendet som det i äldre generationer hade
haft riklig erfarenhet av och i någon mån hade förstått att skydda sig
emot; när den stora ödeläggelsen kom med världskriget, var man
därför alldeles hjälplös och ur stånd att hindra penningförvirringen från
att skapa svåra rubbningar i alla rättsförhållanden och all medveten
inriktning av näringslivet.
Den prisutveckling Sverige under inflytande av penningväsendets
ordning var underkastad måste av givna skäl komma att nära
sammanfalla med den internationella, eftersom myntfoten i stort sett var
och förblev internationell. På lång sikt hade Sverige liksom andra
länder i stort sett stigande priser. Men tiden från strax före år 1830
och fram emot halvsekelskiftet präglades icke desto mindre av
prisstagnation; och en mycket utpräglad våg av prissänkning inträffade
från 1870-talets tidiga år tjugu år framåt i tiden. I samband därmed
fick Sverige också på förut angivet sätt övertaga det mesta av de
utländska konjunkturväxlingarna, också om man icke kan säga att de i
allmänhet gjorde sig mycket starkt gällande. Såväl 1815 års som 1857
och 1878/79 års kriser ha redan omtalats; men starkare än åtminstone
de två senare av dessa gjorde sig 1880-talets visserligen icke djupa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
