Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det stora genombrottet (1815—1914) - Ekonomisk litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aldrig kom att sammanfatta sin uppfattning i något större arbete;
men däremot bidrog han med en mängd uppsatser till den av honom
(1899) grundade och i fyrtio år utgivna Ekonomisk tidskrift. Såväl
och framför allt genom sina egna uppsatser som genom att hålla
tidskriften uppe var han i stånd att fördjupa den ekonomiska
diskussionen på en mängd punkter, kanske i synnerhet inom penningteorien
men också i fråga om den ekonomiska teoriens mest centrala delar;
nästan som regel sökte han sig därvid tillbaka till den ekonomiska
teoriens främste mästare, Ricardo, och blev en av de största
kännarna av dennes ofta missförstådda läror. Davidson var därvid en
”Zu-Ende-Denker”, som ofta ut ifrån de valda förutsättningarna
förmådde fullfölja tankegångar längre än de flesta forskare på området
vare sig inom eller utom landet. Motsatsen mellan detta
behandlingssätt och det som präglade nästan all tidigare svensk ekonomisk
litteratur markerar kanske starkast hur nytt inslaget för Sveriges del
var.
Fastän Wicksell och Davidson i allmänhet ej stodo långt ifrån
varandra vare sig i tolkning av de ekonomiska sammanhangen eller i
praktisk-ekonomiska förslag, tillhörde den förstnämnde en helt annan
vetenskaplig typ. Wicksell var nämligen inriktad på framställning av
den ekonomiska teorien i en syntes, och han ställde sig därvid
tveklöst i den s.k. österrikiska gränsnyttelärans led. I själva verket nådde
han emellertid långt, utanför denna, framför allt genom sina bidrag
till frågan om sambandet mellan penningvärde och räntefot, som
utgjorde hans mest banbrytande insats. Den centrala ekonomiska teorien
och penningteorien framställde Wicksell i Teoretisk nationalekonomi
(1901, 1906), som sammanfattade det viktigaste av hans centrala
insats; arbetet var efter vad jag tror den första inhemska läroboken i
ämnet sedan mer än sjuttio år, nämligen efter L. G. Rabenius’
framställning av år 1829. Samtidigt deltog Wicksell allt sedan sekelskiftet
i nästan alla de offentliga diskussionerna om både vetenskapligt och
politiskt ekonomiska frågor. Utanför fackmännens krets blev han
redan i ungdomen en av de första och ivrigaste förfäktarna av
nymalthusianismen; i förening med hans allmänna radikalism och
särskilt hans böjelse för konsekvent och hänsynslös tillspetsning av
impopulära åsikter bidrog detta till att vålla honom stora världsliga
svårigheter; och det är ej troligt att han i något annat land än
Sverige hade fått den lärostol vartill hans vetenskapliga betydelse gjorde
honom självskriven. På en yngre generation svenska kolleger var hans
vetenskapliga inflytande sannolikt starkare än någon annans, och även
i den internationella vetenskapliga diskussionen kom han att intaga
en förgrundsställning, visserligen närmast efter sin död.
Vad slutligen Cassel beträffar, tog han tidigt intryck av en engelsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
