Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det stora genombrottet (1815—1914) - Appendix
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Appendix 321
tvångssystemet. De positiva stödåtgärderna hade dock ännu vid
sekelskiftet fått ringa omfattning.
Avslutningsvis hävdar Montgomery, att de sociala förhållandena
ofta påverkats starkare av andra politiska ingrepp än de i egentlig
mening socialpolitiska. Med all rätt skulle kunna hävdas t.ex. att
stats järnvägarnas tillkomst betytt avsevärt mer på detta område än
någon av de socialpolitiska åtgärder Montgomery skildrat i sitt
arbete.
I arbetet ”Staten och arbetarskyddet 1850—1918. En studie i
svensk socialpolitik” (Uppsala 1950) diskuterar Harald Sellberg
arbetarskyddsproblemen ur huvudsakligen statskunskapens och
sociologiens aspekter. Utvecklingen inom arbetsskyddslagstiftningen har
gått från skydd åt minderåriga genom arbetstidsbegränsning till
lagstiftning rörande arbete i uppseendeväckande hälsovådliga och
farliga yrken. Den principiella stridsfrågan rörde tillkomsten av en
statlig kontrollmyndighet. Diskussionen ledde här till inrättandet av en
dylik inspektion år 1889.
Hilding Nordström har i ”Svensk arbetslöshetspolitik” (Helsingfors
1949) huvudsakligen inskränkt sig till perioden 1914—1945, men
söker också i inledningskapitlet ge ett översiktligt historiskt perspektiv
på hithörande problem.
Som en generell företeelse under det tidiga 1800-talet betecknar
Nordström det förhållandet att landsbygdens industriarbetare löpte
mindre risk för arbetslöshet än kollegerna i städerna.
Landsbygds-företagen sökte under lågkonjunkturer i många fall bereda sina
anställda nödhjälpsarbeten i form av reparationer, skogsarbeten o.dyl.,
då man vid vändande konjunkturer ville vara säker på att ha
tillgång till yrkeskunnig arbetskraft. Städernas arbetsgivare däremot
kunde lättare fylla ut arbetsstyrkorna och permitterade därför
säkerligen sina arbetare i relativt stor utsträckning under dåliga tider.
Industrien kunde under det tidiga 1800-talet inte bereda
sysselsättningsmöjligheter åt den starkt växande lantbefolkningen.
Förhållandena tenderade mot en allvarlig sysselsättningskris. Den hjälp som
från statens sida lämnades lantbefolkningen kom i huvudsak den
jordägande befolkningen till godo. Indirekt förbättrades
förhållandena emellertid också för de tillfälliga daglönarna, vilka under tider
av missväxt hade svårt att finna sysselsättning.
Någon planmässig arbetslöshetspolitik förekom inte under det
tidiga 1800-talet, även om lokala nödhjälpsarbeten anordnades.
Arbetslöshetsfrågan var dock föremål för statsmaktens intresse och
diskussionen i denna fråga samlades i ett kommittébetänkande 1839.
Inom kommittén var man medveten om existensen av ofrivilligt
11 Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
