- Project Runeberg -  Svenskt arbete och liv : från medeltiden till nutiden /
324

[MARC] Author: Eli F. Heckscher - Tema: Business and Economy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det stora genombrottet (1815—1914) - Appendix

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

324 Det stora genombrottet (1815—1914) lund inledningsvis befolkningens inkomst och yrkesfördelning. År 1870 sysselsattes omkring sjuttiofem procent av befolkningen inom jordbruk med binäringar och vid periodens slut utgjorde denna befolkningsgrupp nära hälften av den totala folkmängden. Under sjuttiotalet utgjordes endast hälften av jordbruksbefolkningen av besuttna bönder. Den övriga delen bestod till stor del av proletariserade torpare, backstugu- och inhyseshjon och tjänstehjon. Endast omkring hälften av antalet besuttna bönder innehade så pass stora hemman att de för sin utkomst icke voro beroende av biinkomster. Det var denna fjärdedel av jordbrukarbefolkningen, som kan tagas med i räkningen som sparare. Nyinvesteringarna inom jordbruket emanerade till största delen från denna befolkningsgrupp. Gårdlund konstaterar sålunda att från den enda grupp inom jordbruksbefolkningen, som var att räkna med som sparare, kunde kapital inte tillhandahållas den expanderade industrien i någon större utsträckning. År 1870 bodde endast en åttondel av befolkningen i städerna. Inom dessa befolkningsgrupper hade ”stadsnäringarna” föga utbredning. Många av de små svenska städerna kunde karakteriseras som byar inom vilka en avsevärd del av befolkningen i stor utsträckning drev självhushåll. Gårdlunds material tyder på att det inom denna befolkningsgrupp var de stora grosshandlarna, de större inkomsttagarna inom allmän tjänst och fria yrken samt innehavare av höga ämbeten, som spelade en viktig roll som industrifinansiärer. Den största delen av det för industrien erforderliga kapitalet torde enligt Gårdlund ha emanerat från industriägarna själva. Det av Gårdlund genomgångna materialet tyder på att det var grosshandlarna och de större inkomsttagarna inom offentlig tjänst och fria yrken, som spelade den största rollen vid grundandet av industriföretag medan det för företagens expansion nödvändiga kapitalet togs från driftsöverskotten. Den svenska industrialiseringen finansierades till största delen med inhemskt sparande. De utländska lånen spelade en relativt obetydlig roll. Den avsevärda kapitalimporten under perioden gick främst till bostads- och järnvägsbyggande och importerades av staten eller av staten understödda institutioner. Gårdlunds resultat diskuteras av Emst Söderlund i det tidigare omnämnda arbetet om den svenska trävaruexporten. De av Gårdlund undersökta företagen äro utan undantag ledande handelshus med avsevärda tillgångar redan 1830. Det är därför enligt Söderlund knappast överraskande att dessa företag inte behövde utnyttja utländskt kapital. Däremot förhöll det sig utan tvivel på så sätt att under den svenska trävaruimportens expansionsperiod åtskilliga norrländska exportföretag voro beroende av utländsk kredit och Söder-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:44:30 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svarbliv/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free