Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det stora genombrottet (1815—1914) - Appendix
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Appendix 327
i England, förekomsten av disharmoniska tendenser i den ekonomiska
utvecklingen.
Bland personer, vilka tagit starkt intryck av Bastiat, nämner
Heck-scher bl.a. finansministern J. A. Gripenstedt och även
Nationalekonomiska Föreningens mångårige ordförande C. F. Wæm. En ledande
medlem av föreningen var J. W. Amberg, vilken framför allt
sysselsatte sig med faror, han ansåg hota i socialismen. Dylika faror
upptäckte han t.ex. i jordbrukarnas strävanden för statsbidrag till
jordförbättringar.
Tullfrågor debatterades intensivt inom föreningen. Bland de mer
framträdande debattörerna märkes J. H. Palme. Inteckningsbankens
grundare, vilkens åsikter i dessa frågor knappast skilde sig från dem
som framfördes av frihandelns mest framstående försvarare, Hans
Forssell.
Protektionismen fick ingen försvarare inom Nationalekonomiska
Föreningen förrän i mitten på 1880-talet. Heckscher nämner här
greve E. J. Sparre, landshövding i Älvsborgs län. Sparre förfäktade
ett solidariskt tullsystem i enlighet med Bismarcks teorier, d.v.s. ett
system, vilket tänktes ge varje näringsgren en rättvis kompensation
för de fördelar andra näringsgrenar kunde tänkas komma i
åtnjutande av genom tullhöjningar. Efter 1888 förlorade tullfrågan sin
aktualitet och därmed hade en betydelsefull period i
Nationalekonomiska Föreningens historia gått till ända.
Från det första sammanträde föreningen avhöll hade
socialpolitiska problem diskuterats. Den tyska sociallagstiftningen hade en
entusiastisk förespråkare i J. A. Leffler medan en motsatt ståndpunkt
intogs av Hans Forssell.
Under 1880-talet förlorade Nationalekonomiska Föreningen alltmer
av sin franska orientering, vilken ersattes med en lika stark tysk.
Över huvud framhåller Heckscher det starka tyska inflytandet i
Oscar H:s Sverige.
De professionella ekonomerna bidrogo i ytterst ringa grad till den
offentliga debatten. Detta påstående äger i särskilt hög grad giltighet
före bildandet av Nationalekonomiska Föreningen 1877. Är 1878
hade David Davidson framlagt sin skrift om kapitalbildningens
teori, och det skulle dröja ytterligare femton år innan Knut
Wick-sells bidrag till den ekonomiska teorien började utkomma. Gustav
Cassel publicerade sina arbeten först omkring sekelskiftet.
Fackekonomernas arbeten blevo inte kända i vidare kretsar i Sverige. Varken
Wicksell eller Davidson togo i någon större utsträckning del i
debatterna utanför den akademiska världen. Ett undantag förefinnes
dock, nämligen den diskussion om nymalthusianismen som Wicksell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
