Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Upplösningen av 1800-talets hushållning (sedan 1914) - Appendix - Nya tendenser under 1930-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nya tendenser under 1930-talet 359
relativt stabila under 1930-talet, och den ökning som förelåg stod
främst i samband med de prishöjningar som jordbruksregleringens
införande bragte med sig. Men det var inte vår förtjänst att
situationen utvecklade sig så gynnsamt. Devalveringen innebar ju att
pundgruppens prisnivå separerades från guldländernas. Om denna
förändring huvudsakligen skulle ta sig uttryck i en höjning av prisen
inom pundgruppen eller i en sänkning i guldländerna kunde inte
från början med någon bestämdhet förutses. I det utomordentligt
pressade konjunkturläge som rådde och med den betydande
ekonomiska tyngd som pundgruppen representerade blev slutresultatet
emellertid i huvudsak prisstabilitet inom pundgruppen och
ytterligare nedpressning av priserna i guldländerna.
Mot denna internationella bakgrund hade vi utrymme för en
ganska expansionistisk politik, och i själva verket måste det nog
erkännas att situationen successivt fick en ganska inflatorisk karaktär.
Men ännu vid slutet av årtiondet hade dock denna tendens inte
slagit igenom på något avgörande sätt, trots att priserna numera
snarast visade en benägenhet att röra sig uppåt.
Det inflatoriska inslaget i bilden framträdde emellertid rätt starkt
på penning- och kapitalmarknaden. Deprecieringen av kronan hade i
hög grad bidragit att stärka handelsbalansen och detta medverkade
till att 1930-talet liksom föregående årtionde i stort sett
karakteriserades av överskott i bytesbalansen. Överskotten användes inte — efter
den internationella kapitalmarknadens sammanbrott — till någon
omfattande kapitalexport. De kommo i stället att innebära en
kontinuerlig ökning av riksbankens reserver. Följden var en stigande
likviditet i marknaden och en kraftig nedgång i räntenivån. Under
inflytande härav stimulerades produktionen i hög grad. Tillgängliga
indexsiffror tyda på att ökningen av den industriella produktionens
volym mellan 1929 och 1939 steg till något sådant som 65 procent.
År 1929 hade produktionen legat cirka 50 procent över 1913 års
nivå. Byggnadsverksamheten profiterade av de låga räntorna och
nådde ännu högre siffror än under det föregående årtiondet. Också
jordbruket hade efter regleringens införande i början av årtiondet
goda konjunkturer.
Under nuvarande förhållanden skulle ett sådant läge hastigt ha lett
till öppen inflation. Så blev emellertid inte fallet under 1930-talet.
Den starka tillgången på arbetskraft verkade hämmande på
lönestegringen. Under årtiondet i dess helhet synes man inte ha haft mer
in en uppgång på cirka 13 procent i timförtjänsterna för manliga
irbetare inom industrien. Den ogynnsamma konjunkturen på många
håll i utlandet utövade också ett i viss mån dämpande inflytande
på uppsvinget hos oss. Vår export ökade visserligen, i volym räknat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
