Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
327
han likväl aldrig ur sikte utbredning, förekomst och växsätt och han sökte
alltid så vidt möjligt att kombinera systematik med biologi och växtgeografi.
Dessa Kjellmans rent biologiska synpunkter framträda ännu mera i hans
arbeten öfver den högre växtvärlden. Det var väl egentligen under
Vega-färden, som han mera ingående kom att sysselsätta sig med den arktiska
fanerogamfloran. En hel del floristiska notiser och utredningar föreligga
så i Yega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser. Men sina mest ingående
studier öfver den arktiska landvegetationen har han ofTentliggjort i den
målande skildring af den högnordiska floran, han lämnat i arbetet Ur
polarväxternas lif». Han redogör här för organisationen och
utvecklingsförloppet af denna växtvärld, som bildar utposterna mot polens
isöken och som där har att kämpa en hård kamp för lifvet och som
knappt hinner att komma i ordning för att lefva upp under den korta
sommaren, förrän den åter öfverraskas af snön, kölden och mörkret. Men
det är liksom om denna växtvärld legat Kjellman alldeles särskildt om
hjärtat, och denna hans skildring af polarväxternas lif blir stundom
nästan gripande. Man läse t. ex. hans målande jämförelse mellan den
afslutade hösten hos oss och den hastigt påfallande i polarländerna:
»Det synes mig kunna sägas, att öfver vegetationen i våra nejder under
hösten ligger utbredt ett drag af lugn, frivillig, eftersträfvad hvila.
Växternas blad hafva fullgjort sitt värf. De hafva beredt den näring,
som växfen för sin utveckling behöfde, och skaffat sådan i förråd för
användning vid den kommande vegetationsperiodens början. De äro nu
affallna eller bortvissnade. Deras kraft var uttömd. Blommornas värf
är slutadt. Frukten är mogen, fröna oftast redan fallna till marken.
Knopparna för nästa år äro färdigbildade. Växten har efter fulländadt
arbete gått till hvila, tryggad mot den kommande vintern och rustad att,
då den är slut, återtaga sin lifsverksamhet. Den polära höstvegetationen
är i väsentlig grad olika. Frid och lugn hvilar ej öfver den; den bär
snarare förödelsens prägel. Ett arktiskt landskap vid vinterns inbrott
liknar närmast en häftig frostnatt, innan ännu hösten var att vänta.
Mänga växter hafva lagts i dvala, medan de ännu voro stadda i full
utveckling. De stå där med förfrusna lifskraftiga blad, med svällande
blomknoppar i blomställningarna, med halföppna blomknoppar, utslagna
blommor, halfmogna eller nästan mogna frukter. Hvilan har ej inträdt
efter förberedelse. Under det de voro som bäst verksamma, förlamades
de af den stelnande kölden. De göra intryck att hafva jäktat för att nå
ett mål, oroligt arbetat in i sista stund. — — —»
Några större arbeten öfver den fanerogama växtvärlden publicerade
aldrig Kjellman, utan de ingående undersökningar — särskildt
organografiska — han öfver den under en lång följd af år bedrifvit, har han endast
meddelat i sin vetenskapliga undervisning. Ett par populärvetenskapliga
skrifter »Om Nordens vårväxter» och »De nordiska trädens arkitektonik»
vittna likväl för eftervärlden om att hans idékrets icke var begränsad
endast till hafvets växtvärld, utan äfven omfattade problem, som rörde de
högre växternas lif. I dessa skrifter framträder Kjellmans förkärlek för
organografiska utredningar, men särskildt äfven hans spekulativa läggning.
När ban så t. ex. vill förklara våra vårväxters utvecklingscykel, sen ban
Svensk Botanisk Tidskrift. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
