- Project Runeberg -  Svensk botanisk tidskrift / Band 1. 1907 /
325

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’325

Hela landet omkring Ritigala liksom äfven dess fot intages af typisk
låglandsflora af den torra zonens sydindiska karaktär. Men
däremot finnes på toppen en egendomlig vegetation af helt annan natur,
närmast besläktad med den i det cevlanska höglandet. Men denna
vegetation har på Ritigala en ytterst ringa utbredning, endast
omkring 30 m. i vertikalriktning, men ined större
horisontalutbredning, några engelska kvadratmil. Orsaken till att inom den torra
zonen här kan lefva en flora af höglandskaraktär med dess större
behof af fuktighet, beror på bergets höjd. som gör. att det skjuter
upp så högt, att det äfven under tiden för sydvästmonsunen — dà
landet omkring lider af torka — kan uppfånga och kondensera en
del vattenånga ur den fuktighetsmättade atmosfären, som då af
sydvästen drifves in öfver Ceylon, men i regel redan i höglandet och i
söder afgifvit så mycken nederbörd, att låglandet i nordost lider af
ihållande torrtid. Också är berget nästan alltid molntäckt äfven under
sydvästmonsunen. ehuru landet rundtom torkar under en regnlös
vind.

På Ritigala lefver nu icke blott en höglandsflora, utan äfven en
sådan af det egendomligaste slag, i det den inrymmer i sig trots
det begränsade omfånget ett icke ringa antal endemiska arter.
Florans allmänna karaktär är den typiska höglandsflorans:
vegetationen består af låga, knotiga träd med små, läderartade blad. behängda
med mossor, lafvar samt epifytiska orkidéer och ormbunkar i massa.
De sistnämnda äro äfven ytterst talrika i undervegetationen. Det
faller genast i ögonen, att arter med vindspridning såsom orkidéer
och ormbunkar äro mycket talrika liksom äfven en hel del träd,
hvars frukter ätas och spridas af fåglar.

En af Willis gjord förteckning hà Ritigalas växter omkring och
på toppen upptager 144 arter. Hvarifrån härstamma de och huru
hafva de kommit dit upp? Då få vi naturligtvis först utesluta de
arter, Ritigala har gemensamt med låglandet rundt ikring och
hvilkas förekomst där uppe utan vidare är förklarad: 41 arter äro
sådana och af dem finnes blott en Thunbergia-xarietel, som kan anses
endemisk. Anmärkas bör i detta sammanhang, att släktet
Thun-bergia har en frötyp, som är mycket dåligt organiserad tör
spridning på längre afstånd.

När nu dessa 41 arter uteslutits, så är resten af floran på
Ritigalas topp — naturligtvis med undantag af endemisterna — arter,
som å Ceylon endast äro funna inom höglandsområdet och hvilka
ha sina närmast angränsande stamförvanter minst 7 mil därifrån.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:58:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svbotan/1/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free